The Swedish Paleocon

Kulturrevolution från höger!

Manlig och kvinnlig attraktionskraft

Kategori: Biologi, Familjen, Politik

Vilka faktorer är det egentligen som styr vilka som har möjlighet, eller åtminstone goda chanser, att bilda familj? Vilka egenskaper är det vi människor, på ett biologiskt plan, uppskattar hos det motsatta könet när det kommer till val av livspartner? Finns det ett naturligt urval, och hur ser detta urval ut? Som högerman är detta viktigt att känna till både för sin egen personliga utvecklings skull men också för att få möjligheten att grundligt förstå varför kulturmarxismen är skadlig för familjen som institution. 

Om man tillåts att måla med bred pensel baseras kvinnors val av make oftast på partnerns förutsättningar att skydda kvinnor, barn och förmågan att försörja familjen. Detta är något som många kvinnor gör omedvetet och utan att erkänna det då de vill framstå som ”frigjorda”. Ytligheter som utseende har givetvis också inverkan men oftast bara på ett kortsiktigt plan. Även om en man med fördelaktigt utseende kan dra hem många erövringar blir ett långsiktigt förhållande och familjebildning omöjligt om de andra förmågorna jag nämnde ovan är alltför bristande. Kvinnor bryr sig inte primärt om sin man utan om sig själv och sina barn. Inget kostligt med det, utan fullt naturligt. 

Mäns val av kvinnor baseras på helt andra parametrar än vad kvinnor söker hos en man. Istället för trygghet, stabilitet och beskydd söker mannen egenskaper kopplade till fertilitet, möjligheten att föda barn. Visst, kulturella parametrar finns definitivt hos båda könen, men som sagt så pekar jag bara ut tendenser. De flesta män finner kvinnor attraktiva om de ser hälsosamma ut. En hälsosam kvinna föder ofta hälsosamma barn. Män är således betydligt ytligare än kvinnorna när det kommer till vad de finner attraktivt. 

Mäns och kvinnors biologiska preferenser hänger i sin tur ihop med hur de är skapade av naturen. Av biologiska orsaker har mannen en betydligt starkare sexualdrift än kvinnan. Männens starka sexualdrift gör dem i grund och botten betydligt mer polygama än kvinnorna som snarare är hypergama. Utifrån dessa premisser kan vi konstatera att mannens förökningsdrift går ut på att para sig med så många honor som möjligt för att på det sättet få ett maximalt antal avkommor. Kvinnans intresse är snarare att skaffa sig en partner och behålla honom. På det sättet uppnår hon sitt intresse av att få så många avkommor som möjligt. Dock nöjer sig inte kvinnan med vilken man som helst. Nej, kvinnor blickar oftast uppåt, mot den man som hon anser vara ”bäst” (det vill säga uppfyller så många av hennes kriterier som möjligt). Inte sällan är den ”bäste” mannen densamma som andra kvinnor också åtrår. Studier av babianflockar har visat att babianhanar som redan lyckats locka till sig ett par honor tenderar att snart få många fler. Slutsatsen vi kan dra av detta är att om vilden inom oss tillåts verka fritt får vi ett stort antal ensamma män samtidigt som vi får många otrygga kvinnor.   

När det kommer till val av partner är det alltså ingen slump att kvinnor ofta väljer äldre män och att män ofta väljer yngre kvinnor. Det finns något ordspråk om samlevnad som lyder att ”män föds fattiga och blir rikare med tiden” medan ”kvinnor föds rika och dör fattiga”. Unga män och pojkar saknar ofta möjligheter att på ett tillfredställande sätt försörja och skydda en familj. De klarar helt enkelt inte av det på grund av bristande mognad och livsfas. Däremot får de ofta bättre möjligheter längre fram i livet. Kvinnor blir däremot allt ”fattigare” ju äldre de blir i takt med att deras chanser att skaffa avkommor minskar. Jag skulle vilja rekommendera en Youtube-video av Lauren Southern och Brittany Pettibone som heter "The Consequences of ”Trading Up”". Filmen riktar sig främst till kvinnor men är även sevärd för män. Poängen de kommer fram till är den att kvinnor som väntar för länge med att binda sig, för att istället ständigt försöka ”byta upp sig” när det kommer till män, löper stor risk att mista allt, att bli för gamla och sedan inte ens lyckas binda sig med den ursprungliga partnern som de förr missnöjd med. Mycket sevärd video! 

Vilka slutsatser kan man då dra av dessa premisser? Dels kan man dra slutsatsen att män och kvinnor inte kan spela med samma taktik på samlevnadsmarknaden då de olika könen finner olika saker attraktiva. Bra att veta för den som letar efter en partner! Men framförallt är dessa insikter viktiga att ha med sig när man resonerar kring familjen och dess position i samhället. Jag kommer längre fram att publicera artiklar där dessa kunskaper är viktiga att ha med sig för att förstå innehållet. 


The Swedish Paleocon

@swedishpaleocon

Kulturrevolution från höger -del 3

Kategori: Filosofi, Historia, Kulturrevolution, Politik

 
 Detta är del 3 i min serie Kulturrevolution från höger. Denna del kommer att ta vid där den förra delen slutade. Även del 3 är delvis baserad på Andrew Breitbarts bok Righteous Indignation från 2011.

Herbert Marcuse hade under 1960-talet fått stort inflytande över den västerländska studentrörelser. Marcuse var en skicklig marknadsförare för sina idéer och hade med tiden blivit känd hos den unga publik som växte upp efter Andra världskriget. Det var under detta decennium som den kulturmarxistiska revolutionen skulle börja ta fart på allvar. Under 60-och 70-talet fick världen uppleva flera kulturrevolutioner; i Iran, i Kina och en mjukare revolution Väst, den sistnämnda med USA som bas. I USA hade emellertid Marcuses idéer fått svårt att få fotfäste utanför universitetsvärlden. För de flesta var fortfarande den kristna, amerikanska frihetsideologin mer lockande än marxismens egalitära totalitärism. Enligt Breitbart behövde Marcuse någonting som kunde röja denna ideologi ur vägen. 

Han fann detta ”någonting” i idéen om repressiv tolerans, mer känd som politisk korrekthet. Marcuse ansåg att vägen till segern var att låta ”icke-dominerande” idéer florera samtidigt som ”dominerande” idéer skulle bemötas med intolerans. Med andra ord sträckte sig Marcuses tolerans endast till den egna rörelsen. Du som läser detta kanske känner igen dessa idéer från ett annat begrepp kallat tolkningsföreträde. Genom att låta minoriteter av olika slag ha ”företräde” när det kommer till att tolka en händelse eller en situation, baserat på deras tillhörighet, kan dessa forma diskursen och därmed svaren. Så länge minoriteterna har tolkningsföreträde inom sina respektive områden är därmed varje dominerande idé dömd att förlora debatten. Detta låg helt i linje med kulturmarxismens idé om samhällets nya konfliktlinje mellan ”förtryckare” och ”förtryckta”. Marcuse hade nu hittat det verktyg han behövde för att börja smula sönder det traditionella majoritetssamhället genom att successivt försöka införa minoritetsvälde. 

Grunden till maktövertagandet var lagd. Dock förklarar inte heller den politiska korrektheten i detalj hur maktövertagandet gick till. Nej, något saknades. Breitbart frågar sig i sitt sjätte kapitel av Righteous Indignation: 

How did Frankfurt School philosophy, which is obviously complicated stuff, become a mass psychosis? How did this outsider’s philosophy penetrate our hearts and our minds? How did the complex, which was a huge philosophical system designed to take America head-on, recede into the background so much that a few decades later, we can’t even recognize that it exists”. 

Breitbart hade rätt. Varför är det så få människor som är medvetna om att världshistoriens kanske största revolution ägt rum i modern tid? Hur lyckades dessa människor, helt osynligt, förändra hela det västerländska samhället till en grad att vi inte ens reflekterar över att det skett en förändring? Hur genomfördes egentligen denna osynliga revolution i praktiken? Hur gick egentligen den kulturmarxistiska filosofin från att endast vara radikala idéer hos USA:s studenter till att bli så dominerande att de mer eller mindre blivit aspekter av varje del av det kulturella och politiska livet? Jag hade själv svårt att besvara denna fråga tills jag fann det som troligen är nyckeln till detta mysterium; Saul Alinsky och dennes verk Rules for Radicals från 1971.  

Saul Alinsky är, utöver skapandet av Rules for Radicals, känd för att ha gjort karriär som ”community organizer” (grupporganisatör) inom USA:s afro-amerikanska ghetton. Det som skiljde Alinskys arbetssätt från Marcuses var att Alinsky föredrog att arbeta ”undercover”, i det dolda, i det tysta medan Marcuse var mycket mer öppen med sina intentioner och i sitt tillvägagångssätt. På ett ideologiskt plan var däremot de båda herrarna identiska. Det skulle dock visa sig vara Alinskys taktik som var den bästa.  

Alinskys mål med Rules for Radicals var att skapa en ”… guide for future community organizers to use in uniting low-income communities, or "Have-Nots", in order for them to gain social, political, legal, and economic power.”. Hans verk har influerat många människor som viljat påverka samhället, inte minst anhängarna av kulturmarxismens tänkare. Verket är uppdelat i tio kapitel där Alinsky går igenom sina 13 ”regler” för hur en grupp/samhälle skall uppnå social, politisk och ekonomisk makt. Alinskys tankar kring politisk kamp blev särskilt populära hos USA:s vänsterstudenter som sedermera använde sig av just hans idéer under deras marsch genom institutionerna.  

Dessa är reglerna som Alinsky lyfte fram i sin bok:

1.)

Enligt Alinsky handlar inte makt bara om vad du har utan också om vad fienden tror att du har. Ge gärna din motståndare felaktig information i syfte att vilseleda. Alinsky utvecklar tanken om makt vidare och konstaterar att makt kommer ifrån två källor, pengar och människor. De som inte har pengar (Alinsky benämner dessa som ”Have-Nots”) måste bygga makt ”från kött och blod”. Alternativmedia är ett typexempel på denna sanning. Samtidigt som opinionssidor som Politism är helt och hållet beroende av stora summor pengar från Aftonbladet och LO växer alternativa medier utan nästan några som helsta resurser. Framgång handlar alltså mer om mänskligt engagemang än om ekonomiska resurser. Ett liknande exempel är Trumps seger i det republikanska primärvalet trotts att kandidater som Jeb Bush hade avsevärt större ekonomiska resurser. Visst, pengar underlättar så klart det politiska arbetet men det mänskliga engagemanget är uppenbart en förutsättning för att pengarna skall ”fungera” överhuvudtaget. Pengar kan användas som respirator, men inte till mycket mer om det inte finns verklig drivkraft hos människorna bakom.


 

2.)

Enligt Alinsky skall man aldrig agera utanför sitt egna expertisområde. Trygghet är i sig själv är ett egenvärde som gör dig starkare. Specialisera dig på det du är bra på och brinner för. Och stanna där! ”Predika aldrig abort inför en katolsk präst eller griskött inför judar.”. Slösa inte tid och energi på att försöka vinna på motståndarens egen planhalva, utanför din zon av säkerhet, det fungerar inte. Ett exempel på detta är när Sverigedemokraterna predikar om s.k ”antirasism” och tror att det kommer att få deras motståndare att ändra uppfattning om dem. Det kanske är opinionsmässigt opportunt på kortsikt men kommer att göra att vi i framtiden riskerar att förlora idédebatten. 


 

3.)

Få din fiende att göra exakt det man själv inte skall göra, nämligen att gå utanför ramen för sin kompetens. Här har Sverigedemokraterna gjort ett bättre jobb. De har lyckats få ”7-klövern” att överträda deras zoner, där de ”äger” sina respektive frågor, och istället fått dem att fokusera på migrationsfrågor, där SD:s kompetens finns. Bra jobbat SD!


 

4.)

Gör så att motståndaren inte kan leva upp till sina egna regler. Exempel från Wikipedias sida om Rules for Radicals: ”If the rule is that every letter gets a reply, send 30,000 letters”. Få dina fiender att falla på sina egna regler. Hitta ett löfte hos din motståndare som inte är skalbart uppåt (exempelvis att besvara 30,000 brev) och använd det till din fördel.


 

5.)

Att förlöjliga din fiende är det bästa vapnet. Humor får människor att skratta och har en irrationell förmåga att faktiskt övertyga människor (meme-magi). Den amerikanska Alt-right-rörelsen har varit duktig på att tillämpa denna regel genom att helt enkelt använda  digitala plattformar som 4chan och 9gag till att förlöjliga sina motståndare och deras idéer genom memer. Humor är svårt att försvara sig emot och har därmed visat sig vara ett effektivt vapen under den amerikanska presidentvalskampanjen. 


 

6.)

En bra taktik är en som följarna gillar. Memer är ännu en gång ett exempel på detta. De som producerar dessa memer gör det för att de tycker att det är roligt. Oavsett vilken typ av aktivism det handlar om så säger det säg självt att en kul aktivism är bättre än en tråkig. En aktivism som följarna uppskattar är en aktivism som de gärna gör om. 


 

7.)

”A tactic that drags on too long becomes a drag”. Alinsky rekommenderar att man emellanåt byter taktik för att komma framåt. Taktiker är ofta baserade på ett samtida sammanhang och måste därmed bytas ut emellanåt. Meme-kulturen kommer inte att fungera för alltid utan kan i framtiden behöva bytas ut mot annan typ av satir. 


 

8.)

Ligg på! Minska aldrig på trycket. Få oppositionen ur balans med hjälp av nya knep och tilltag. När det kommer till att aldrig minska på trycket har vänstern varit duktig då de outtröttligt har flyttat fram sina positioner även när de nått nya segrar, en situation som skulle få många att börja slappna av.


 

9.)

Hotet om X är oftast mer skräckinjagande än X självt. Här har vänstern också varit duktig. Genom att statuera exempel mot meningsmotståndare med både våldsamma och stigmatiserande metoder har många skrämts till tystnad. Ofta får fantasier och uppmålade scenarier större konsekvenser än den påstådda konsekvensen självt.


 

10.)

"The major premise for tactics is the development of operations that will maintain a constant pressure upon the opposition”. Om jag tolkar detta rätt så menar Alinsky att avgörande för att lyckas är att sätta såpass hård press på sina motståndare att de tar till överdrivna åtgärder, ungefär som vänstern gjorde under hela Donald Trumps presidentvalskampanj samt efterföljande installation. Steve Banon kan sin Alinsky!   


 

11.)

"If you push a negative hard enough, it will push through and become a positive”. Alinsky tar upp Gandhis passiva motstånd mot britterna som ett exempel på att våldsamheter är kontraproduktiva och istället ger fienden sympatier från allmänheten. Allmänheten sympatiserar ofta med den som är en ”underdog”. Gandhi utnyttjade britternas stolthet till sin fördel i frihetskampen. Detsamma gäller människor som använder sin yttrandefrihet för att propagera för censur och annan minskad yttrandefrihet.


 

12.)

Ha alltid ett konstruktivt alternativ till motståndarens. Låt aldrig motståndaren vinna därför att ditt alternativ inte lyckades lösa problemen. Möjligen lättare sagt än gjort men i alla fall ett viktigt påpekande.


 

13.)

"Pick the target, freeze it, personalize it, and polarize it”. Enligt Alinsky bör man kapa motståndarens stöttepelare och sedan ”isolera” målet från sympatier från andra. Man bör gå på privatpersoner snarare än institutioner då dessa är enklare att angripa. Privatpersoner tar stryk snabbare än institutioner. Denna regel har praktiserats oändligt många gånger av vår journalistkår. De hittar sitt ”mål” och hänger sedan ut det i media genom en hårdvinklad artikel i syfte att svartmåla ”målet”. ”Målet” riskerar sedan att förlora sitt anseende, jobb, familj, relationer och få besök av extremvänstern. En mycket effektiv arbetsmetod. Alinskys 13:e regel fungerade också bra som arbetsmetod ihop med Marcuses politiska korrekthet.


 

Alinskys tankar var det regelverk som vänstern arbetade utifrån när det breddade sin följarbas från mestadels studenter till att även inkludera folk från medelklassen. Alinsky gjorde detta genom att se till att vänstern jobbade inifrån istället för öppet och konfrontativt. Som pragmatisk marxist ansåg han att hans ideologiska fränder borde se världen som den är och inte som den borde vara, något som dagens vänster helt frångått. Därav var aldrig hans intention att frambringa en världsrevolution då detta var orealistiskt.  

 Han ansåg att marxister skulle använda ”folkets språk”. Den akademiska vänstern skulle anpassa sin retorik efter de stora massorna. Med slagord som ”hopp” och ”förändring” ville Alinsky, i likhet med de andra kulturmarxisterna, avlägsna status quo ur massans medvetande och istället få den att ifrågasätta rådande normer och system. Låter retoriken bekant från en viss f.d president? 

 Alinsky ansåg också att målen helgar medlen, att det viktigaste inte var att spela efter reglerna utan att vinna. Därav vänsterns hycklande inställning i många frågor (ex: islam vs feminism) och dess våldsanvändning mot meningsmotståndare. Tesen bygger på en renodlad värderelativism, vilket gjort det svårt för högern att på ett effektivt sätt angripa vänstern. Högern har en moralisk kod att följa som begränsar dess manövreringsutrymme medan vänstern inte har någon moraliska kod och kan därmed agera i princip hursomhelst. Alinsky förespråkade inga gränser för den politiska kampen, det vara bara segern som räknades. 

 Alinskys regler är beprövade och vissa av dem bör utan tvekan användas av högerns för att nå framgång. När segern är vunnen gäller det dock att aldrig slappna av och tro att arbetet är över. Nej, kampen för att hålla den traditionalistiska elden levande kommer för alltid att pågå. Dagen då vi slutar att kämpa är vi dömda att gå under. Breitbart kommenterar bittert vänsterns kulturella maktövertagande såhär:

”We sleept when the other side armed and while we snoozed they secretly stole away our defensive weaponry, our allegiance to the Constitution, and to freedom of speech and opinion. It was only when they fired the first shots over our bow that we noticed we were unarmed and that they had weaponized the cloudy bacteria of their philosophy into full borde ideological anthrax, ready to deploy on a moment´s notice”.

Konservativa krafter har de senaste decennierna enbart bekämpat vänstern på den politiska arenan och aldrig på den kulturella, vilket har straffat sig. 


 

The Swedish Paleocon

@swedishpaleocon

Att skapa ett civilsamhälle

Kategori: Politik

I mitt förra inlägg, Organiserade minoriteter och oorganiserade majoriteter, framlade jag tesen att det inte är de stora massorna som är avgörande för samhällsutvecklingen utan de organiserade minoriteterna. I detta inlägg vill jag framlägga lite förslag på hur den traditionella högern skall kunna uppnå sitt mål att bli den starkaste politiska minoriteten i samhället.  

För att den västerländska högern skall kunna utvecklas till samhällets starkaste minoritet måste ett eget civilsamhälle skapas utanför politiken. För att människor skall våga engagera sig inom den genuina högern måste incitamenten öka och riskerna till följd av deltagandet minska. Detta anser jag man gör bäst genom att skapa en egen kulturell och ekonomisk infrastruktur. 

Jag har gjort en lista på förslag på saker som kan behövas skapas för att uppnå detta parallella civilsamhälle. Målen kan vara svåra att uppnå men å andra sidan är också de svåraste målen de som har störst betydelse. Det som behövs är bland annat: 

-Egen media: Alternativ media behöver på sikt bli etablerad media. Det finns inget intresse av att vara ”oetablerad” för alltid utan målet bör vara att bli normaliserad. Dock inte på bekostnad av idéerna. Alternativmedia bör alltså inte gå Sverigedemokraternas liberala väg för att bli normaliserade. Alternativ media är redan på god väg att få genomslag på riktigt. Det kanske mest framgångsrika exemplet är paleokonservativa Fria Tider.

-Egna tankesmedjor: Även här är högern på god väg. Exempel på tankesmedjor inom högern är identitära Motpol och nystartade Nordisk Alternativhöger. Motpol har rönt stora framgångar i sitt opinionsarbete. Dock tror jag att det skulle behövas en bredare tankesmedja, en som samlar mer eller mindre hela högern inom sig. Människorna som driver smedjan bör ha en ganska bred variation av bakgrunder och ståndpunkter. De kan komma ifrån både KDU (tro mig, det går fortfarande att hitta många bra människor där) och den identitära rörelsen. Alla under samma tak. Tyvärr är verkligheten en annan. Beröringsskräcken är stor inom högern, tyvärr till och med hos SD. Det som behövs är en fortsatt nedmontering av politisk korrekthet, något som alternativmedia är i full gång med att göra.  

-Egna pubar och mötesplatser: Det sociala livet är viktigt för alla människor, inte minst för de som inte riktigt passar in i den kulturella hegemoni som råder i vårt samhälle. Att skapa sociala plattformar i form av antingen officiella eller inofficiella mötesplatser är en bra grogrund för en stark grupplojalitet, ett kännetecken för en stark minoritet. 

-Egen app: Den österrikiska identitären Martin Sellner har tagit fram en app som kopplar ihop patrioter med varandra. Syftet är att patrioter av olika slag skall kunna få kontakt och umgås med varandra. Appen är också till för att samla människor i händelse av exempelvis en demonstration. Intressant idé! Något att spinna vidare på.  

-Egna skolor/utbildningar: Den riktiga högern måste arbeta för att kunna få fram egna skolor och utbildningar. Inom den liberala/”borgerliga” högern finns exempelvis redan skribentutbildningar som Timbros ”Stureakademin”. En annan framstående skribentutbildning är SMB:s skribentskola. Efter att utbildningen avslutats slussas många vidare mot att bli ledande opinionsbildare inom den liberala högern. Den genuina högern måste också kunna erbjuda utbildningar som dessa. Patrick Forsén och Björn Herstad driver ett ambitiöst försök till detta genom Dackeinstitutet. Även om de gör ett bra jobb så behöver dessa initiativ bli fler och projekten behöver backas upp med mer resurser. Idéinstituten behöver också nå ut till en bredare massa och inte bara till de redan frälsta. Det gäller att nå ut till de som ännu är oslipade diamanter, de som har en sund grundinställningen till kultur och politik men som ännu inte lyckats se sammanhangen och kunnat renodla sina idéer. 

-Egen arbetsförmedling: En viktig anledning till att många människor inte uttrycker sina högeridéer offentligt är rädslan för att förlora sitt jobb, ej bli anställningsbar eller förlora möjligheten att göra karriär. Denna oro är särskilt befogad om man ser en framtida yrkesroll inom akademin eller kultursektorn. Dessutom är många företagsledare inom framgångsrika företag progressivister. Därav kan det vara svårt att nå toppositioner. Kapitalismens är dessvärre naturligt progressiv. Dock är den ljusa sidan att den konservativa/populistiska/nationalistiska högern är på frammarsch. I dagsläget säger sig cirka 20-25% av svenskarna sympatisera med Sverigedemokraterna. Det motsvarar ett par miljoner människor. Du finner dem i alla samhällets positioner. Därav finns potentialen att grunda en arbetsförmedling för människor med obekväma åsikter. Då SD idag är en mäktig kraft i samhället bör dessa ta initiativet till att hjälpa högermän/kvinnor med att få jobb. Kompetenta människor, som dessvärre hålls tillbaka av att de har ”fel” åsikter, kan få hjälp att lyckas i livet genom att partiets arbetsförmedling (eller en privat sådan) förmedlar dessa till företagsledare som sympatiserar med rörelsen. Detta kan i hemlighet utan att någon får reda på att företagsledaren anställer konservativa/nationella. Personligen tror jag att detta är en av de viktigaste pusselbitarna. 

-Egna Kulturföreningar: Ni som läst denna blogg ett tag känner till min hållning om att politikens utfall hänger på kulturen. Föreningar och institutioner som sprider en sund, traditionell, västerländsk kultur är tyvärr lika sällsynta som de är viktiga.  

-Egna teatrar, skivbolag, förlag, filmbolag: Det är ingen slump att i princip alla artister och skådespelare är vänster. Det beror dels på att marknaden de riktar sig mot, ungdomar i allmänhet, är vänster och feminiserade. Men framförallt beror det på att kulturbranschen domineras av vänstervridna progressivister, som i sin tur påverkar ungdomarna de riktar sig mot, som i sin tur alltmer efterfrågar det de producerar. Högern behöver bryta detta mönster genom att erbjuda alternativ kultur som sprider våra värderingar. För att detta skall kunna fungera behövs dels en marknad för det. Denna marknads storlek är svår att uppskatta och beror antagligen på vilken typ av kulturuttryck och budskap det är. Memer är ett bra första steg mot detta men på sikt behöver högern även kunna producera lite mer ”finare” kultur som även den breda massan kan ta till sig. Nackdelen som högern har, som vänstern inte hade när den tog över våra institutioner, är att kulturbranschen är så politiskt styrd. Högerkultur kommer aldrig att få bidrag till sina ändamål (om nu detta ens är önskvärt). Därav blir det extra viktigt att anpassa den kulturella produkten mot den marknad som nog ändå finns. Kulturuttryckens budskap måste också anpassas och paketeras på ett sätt så att även de ej frälsta också kan uppskatta budskapen. Man måste inte gå ”all-in” direkt utan kan förskjuta budskapen åt höger i takt med att den politiska och kulturella hegemonin sakta men säkert närmar sig oss. 

-Egna teologiska tankesmedjor/organisationer: Ett sätt för kulturmarxisterna att underminera kristendomen, stommen i vår västerländska kultur, är att infiltrera kristna nätverk. Svenska Kyrkans radikalt liberala teologi är inte bara rent fientlig mot äkta kristendom utan skrämmer också bort människor från den kristna tron i sin helhet. Därav behövs institutioner som upplyser om kristendomens sanna budskap och värderingar. Institutionerna kan vara tillför att dels dra till sig människor till kristendomen men också om att få redan religiösa människor att inte bli teologiskt liberala utan stå fast vid traditionalismen. På så sätt kanske även Svenska Kyrkan kan påverkas på sikt.

-Högervänliga företag: Detta hör i mångt och mycket ihop med att skapa en egen arbetsförmedling. Högervänliga företag behövs dels för att kunna skapa karriärmöjligheter till högermän men också för att skapa goda förutsättningar för rörelsen i sin helhet. Vänligt inställda företag kanske kan ge extra bra priser på sina varor och tjänster till högerrörelsen och dess medlemmar. Genom att ha ett gott kontaktnät i företagsvärlden skapas goda förutsättningar för att skapa det community vi behöver. 

-Eget universitet: Universiteten är ett av samhällets viktigaste institutioner. Tyvärr har vänstern tagit över dem och styr numera med järnhand. De är herren på täppan och kommer inte att lämna ifrån sig sina maktpositioner frivilligt. Akademins medel är också politiskt styrda. Med andra ord blir det svårt att infiltrera dem på samma sätt som kulturmarxisterna en gång gjorde. Är du öppet höger blir det i princip omöjligt att verka inom denna sfär då dina inkomster styrs politiskt. Inom akademin blir dessutom många unga människor kulturellt, politiskt och spirituellt förstörda. Därav finns det ett behov av egna universitet där mer högerorienterade människor styr. Jag har själv inga kunskaper alls om universitet startas rent praktiskt eller om försök genomförts tidigare samt med vilket resultat. Behovet kvarstår likväl. 

-Egen bank: Enligt Driva eget krävs ett kapital på minst 50 miljoner kronor för att starta en bank. Därutöver kommer ett omfattande regelverk som jag inte är insatt i. En högerbank, eller åtminstone en politiskt neutral bank, vore på sin plats när det kommer till att finansiera initiativen nämnda ovan. Bankernas kontroll av kapitalet, i kombination med ett framtida kontantfritt samhälle, kan komma att skapa stora problem för kontroversiella politiska aktörer, främst sådana från höger. Ett känt exempel på detta är det franska nationalistpartiet Front National:s problem med att få låna pengar. Frankrikes banker vägrar låna ut pengar till partiet, lån som andra partier inte har några problem att få, vilket gör att de tvingas vända sig till ryska banker. Därefter följer anklagelser mot partiet om att de är Putins nyttiga idioter. I takt med högerns framsteg kommer högerns motståndare att sätta hårt mot hårt. Ett steg i detta kan vara att bankerna vägrar att låna ut pengar till oss eller i värsta fall fryser våra konton. Därav nödvändigheten av en tillförlitlig bank.  


 

Högern måste inse kopplingen mellan politik, kultur och religion. Högern måste bli något mer än politik, den måste bli en del av en livsfilosofi, den måste vara en del av hela en människas tillvaro och livsval. Högern behöver också kunna erbjuda ungdomar livsmöjligheter som inte begränsas av deras åsikter. Att använda sin yttrandefrihet får aldrig vara ett hinder för karriären. Sverige är ingen diktatur som sätter dig i fängelse för åsiktsbrott (om man räknar bort HMF-lagstiftningen). Dock riskerar du din karriär, förföljelser från journalistkåren och angrepp från vänsterextremister. Därutöver finns också en social stigmatisering på grund av polariserande politik och lögnaktig propaganda från media. Sammanfattat behöver högern skapa ett eget, alternativt, civilsamhälle. 

För att högern skall kunna åstadkomma detta behövs främst två saker; pengar och entreprenörer. Högern behöver sin egen George Soros, en person som har gott om pengar och som kan tänka sig att pumpa in resurser på rätt ställen. Det behövs också entreprenörer och eldsjälar som kan starta upp de verksamheter som jag nämnde ovan. Högern behöver utöver detta samarbeta med liknade rörelser över nationsgränserna. Detta görs redan men är ändå viktigt att påpeka. 

Summan av kardemumman är att de människor som sympatiserar med oss behöver agera och sluta sitta på sina händer. Alla kan vi göra något. Det behöver inte nödvändigtvis vara så märkvärdigt. Det kan vara alltifrån att stötta alternativmedia genom en plusprenumeration till att aktivt arbeta med att sprida våra idéer. Har du därutöver något att bidra med, exempelvis pengar eller inflytande, så har du verkligen anledning att agera och vara delaktig. På vilket sätt du gör det får du avgöra utifrån dig själv och din omgivning. Men ju mäktigare du är, och ju förmögnare du är, desto mer kan du påverka och därför har du också ett ännu större ansvar än andra. Sitter du på pengar du inte behöver; gör något gott med dem. Är du VD på ett företag; hjälp högern med att ge extrapriser eller erbjud jobb till en högerman, ingen behöver få veta något. Sitter du på en intellektuell resurs i form av kunskap och perspektiv; börja dela med dig av dina tankar och resonemang. Det kan göras både i eget namn och under pseudonym. 

Segern är inte vår per automatik, vi måste aktivt arbeta mot den. Så res dig upp och dra ditt strå till stacken! 


The Swedish Paleocon 
@swedishpaleocon 

Uppdatering: Dagen efter att detta inlägg publicerats läste jag på Nordic Wears Facebook-sida att de trakaseras av bankerna som vägrar att ge dem sina tjänster. Nordic Wear drivs av högersympatisörer och har bland annat blivit kända för att ha tagit ställning mot Pride-rörelsen. Läs mer om bankenras trakaserier här.