The Swedish Paleocon

Kulturrevolution från höger!

Det är dags att skilja cuckarna från högern

Kategori: Högern slår tillbaka, Metapolitik, Politik, USA

 
Jag kan tänka mig att de flesta av er som läser detta är bekanta med det amerikanska begreppet cuckservative. Till er som mot förmodan inte vet har jag hittat en förvånansvärt bra definition på Wikipedia:  

Cuckservative (ofta förkortat till cuck) är ett politiskt epitet som används pejorativt för att beskriva en konservativ som har ”sålt sig”, har accepterat alla vänsterns grundläggande premisser och sympatiserar med liberala värderingar. Termen har sitt ursprung bland annat i internetforumet 4chan och används av bland andra alternativa högern. Den myntades 2015 i början av kampanjen inför 2016 års presidentval i USA.[1] Urban Dicitionary ger några definitioner av termen: ”En cuckservative är en som själv betecknar sig som ’konservativ’, men som fegt ’säljer ut’ och underminerar sitt hemlands folk, kultur och nationella intresse i syfte att vinna acceptans hos partier som är fientliga eller likgiltiga gentemot dem.” ”En högerpolitiker eller dito sympatisör som gör en stor sak av att försvara traditionella värden, men så snart påtryckningar förekommer rullar över på rygg för vänstern i varje fråga av rädsla för att bli kallad ’rasist’, ’sexist’ eller ’homofob’.”[2]

-Hämtat 6/1 2018.

Sammanfattningsvis kan man säga att en cuckservative, hädanefter bara ”cuck”, är en person som kallar sig höger och konservativ men som lever och agerar utifrån en i grunden liberal världsbild. Oavsett om de känner till det själva eller ej så blir deras ”konservatism” ett sätt att bevara liberala värden, trotts att konservatismen har egna innerboende värden som knappast är liberala. Dessa cucks har en egalitär grundsyn på människan, att vi alla på en fundamental (biologisk) nivå är jämlika och utbytbara. Samma individer är ofta globalistiskt och internationalistiskt lagda. 

En konservativ avart som kan beskrivas på detta sätt är neokonservatismen (i en europeisk kontext snarare betecknad ”liberalkonservatism”). För att göra en lång historia kort kan man sammanfatta det som att en grupp f.d trotskister under 1960 -och 70-talet bytte parti från Demokraterna till Republikanerna. Det är självklart lite mer nyanserat än såhär men av utrymmesskäl får detta bli en egen artikel i framtiden. De nya republikanerna förde in globalismen i GOP. Med tiden utvecklades partiet till att bli ytligt materialistiskt, krigshetsande, överdrivet pro-israeliskt, förespråka ökad överstatlighet i form av internationalistiska handelsavtal som NAFTA samt oförmögna att hantera vänsterns kulturkrig. De neokonservativa har aldrig varit intresserade av att bekämpa vänsterns progressivistiska kulturrevolution genom institutionerna. Istället har de offrat tusentals amerikanska liv och enorma resurser på onödiga krig i Mellanöstern med omnejd. 

De neokonservativa krigen är ett typexempel på deras liberala människosyn. Med hänvisning till bland annat demokratiseringen av Tyskland på 1940-50-talet arbetar de utifrån hypotesen att USA har en skyldighet, och en möjlighet, att med hjälp av militära interventioner sprida en liberal demokrati av västerländskt mått till länder i tredje världen. Detta visar på deras syn på människan som endast en utbytbar liten socioekonomisk atom. Bara det invaderade landet ockuperas tillräckligt länge så kommer demokratin att segra. När någonting går fel resonerar de på samma sätt som gamla kommunister. Anledningen till att exempelvis interventionen i Irak blev ett misslyckande berodde på att Obama började skicka tillbaka amerikanska trupper, att landet inte ockuperats tillräckligt länge, att man inte hörsammat John McCain, att det neokonservativa konceptet ”aldrig testats på riktigt”. 

Liberalismen kan också utrönas när det kommer till frågor om exempelvis handelspolitik och invandringspolicy. När det kommer till det senare har man varit minst sagt slapphänta och till och med välkomnat invasionen från söder. Genom globalistiska handelsavtal vill man öka USA integration med omvärlden, även om vanliga amerikaner far illa. Sist men inte minst är det viktigt att poängtera att kapitalismen, ”penningen”, i de neokonservativas värld är en överideologi istället för ett verktyg för att förbättra välståndet. Kapitalismen står med andra ord överst i hierarkin, överordnad alla transcendenta värden. En sådan kapitalism är till sin natur progressiv, vilket är ännu en förklaring till den moderna högerns oförmåga att försvara sig mot den kulturmarxistiska kulturkampen.  

Det är i denna kontext cucken måste förstås. Cucken har i grund och botten accepterat våra motståndares narrativ och grundfilosofi. När egalitärer genomfört reform X så förblir den outmanad och sedermera en grundförutsättning för framtida cuckars politiska världsbild. Man anpassar sig helt enkelt efter fiendens framgångar istället för att gå till motattack och rulla tillbaka dess segrar. 

Cucken förstår inte den fiende den säger sig bekämpa, heller inte dess målbild och vision. Därav blir den förlamad, tandlös och helt oförmögen till att göra kraftfullt motstånd. Den tycker att det är jobbigt att bli kallad rasist eller valfritt annat vänsterepitet. Den förstår inte att begreppen är konstruerade just för att demonisera och därefter sätta ramar för ens tankar. Begrepp som metapolitik och kulturkamp vet den oftast inte vad det är. I alla fall inte på djupet. 

Det finns även en tredje form av cuck; den opportunistiska cucken. Denna person är inte nödvändigtvis ”cuckig” i bemärkelsen jag beskrivit ovan. Det kan istället handla ren opportunism. Men ofta är det en kombination av båda. För ett tag sedan skrev jag en artikel med rubriken Fallet Jan Sjunnesson där jag skildrar ett typexempel på en cuck och dess beteende. Den opportunistiska cucken hänger ofta ihop med en oförståelse för sin motståndare. De verkar på fullaste allvar tro att de kommer bli förlåtna ifall de tar avstånd från kontroversiella saker de sagt. Ibland kommer dessa avståndstaganden helt oprovocerat, exempelvis Sjunnessons utfall mot Christoffer Dulny och Ingrid Carlqvist. 

Vilka exempel på cuckservatives har vi? För att underlätta för er som läsare har jag valt att ta fram en kortare lista på tydliga exempel på det jag menar. I en amerikansk kontext är bland annat några nämnvärda namn/grupper: 

-Paul Ryan.

-Familjen Bush (inkluderar de som varit och försökt bli president).

-Stora delar av det republikanska etablissemanget. 

-Glenn Beck (amerikansk radiopratare). 

-Dennis Prager/Prager University (även om de ibland gör bra saker).

-National Review (större neokonservativ tidskrift).

-Ben Shapiro. 

-Alt-light-rörelsen inklusive bland andra Gavin McInnes, Milo Yiannopoulos, Mike Cernovich m.f (även om dessa ibland kan vara goda kritiker av exempelvis feminism).

I en svensk kontext är dessa värda att nämna: 

-Jan Sjunnesson.

-John Gustavsson (bland annat skribent på Samhällsnytt).

-Roger Sahlström.

-SD:s partiledning (även blinda höns kan dock finna ett korn ibland). 

-De flesta kristdemokrater och KDU:are (det går att finna bra folk i främst ungdomsförbundet, men utåt är de hopplöst fega och PK). 

-”PeterSweden” (större twittrare)  

Ett extra gott exempel på en cuck bland dessa exempel är John Gustavsson på Samhällsnytt. Den som följt hans arbete inser ganska snart att han inte är som andra opinionsbildare inom högern. Gustavsson är en frenetisk motståndare av Trump i likhet med gelikar på andra sidan Atlanten. Han kallar sig konservativ samtidigt som han motiverar sitt ställningstagande med liberala ståndpunkter. Precis som hans cuckservativa kollegor i USA beskriver han gärna Trump som en man som gått över gränsen för det anständiga. Trumps personlighet är inte optimal, men denna bortförklaring är å andra sidan ett vanligt svepskäl för cuckar att kalla sig konservativa samtidigt som de ratar kandidater som skapar förändring på riktigt. Kanske därför att de själva inte tillhör den genuina högern utan snarare bör betraktas som någon sorts islamkritiska liberaler. 

Frågar du mig är det dags att skilja cuckarna från högern! 


 

The Swedish Paleocon 

@swedishpaleocon 

KOMMENTARER:

  • Anonym säger:
    2018-01-08 | 19:42:23

    Varför nämner du inte moderaterna? Är dom för liberala för att kallas cuckservatives?

    Svar: Ja, frågar du mig så är de det. Cuckservative-begreppet inkluderar främst människor som kallar sig konservativa och försöker hålla en sådan fasad. Moderaterna betraktar jag som liberaler uti fingerspetsarna även om de försöker locka till sig gamla väljare genom att bevara någon enstaka "liberalkonservativ" relik från Boman-tiden. Jag kan egentligen inte komma på något särskilt konservativt med Moderaterna. Den minoritet som fortfarande betraktar sig själva som konservativa har dessutom ofta den felaktiga uppfattningen att konservatism bygger på att bevara liberala värden, alternativt att det handlar om att avancera dessa i en långsammare takt än vad sedvanliga liberaler vill. Oavsett ståndpunkt får man med moderat "konservatism" ett liberalt utfall. Därför väljer jag att inte ens betrakta dem som ett studieobjekt i denna fråga.
    The Swedish Paleocon - konservatism, traditionalism, nationalism

Kommentera inlägget här: