The Swedish Paleocon

Kulturrevolution från höger!

En gillrad fälla

Kategori: Politik, Taktik

En på många sätt intressant debatt har blossat upp i samband med att Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) genomförde en demonstration i Göteborg som de inte sökt tillstånd för. Plötsligt verkar alla partier, från SD till V, ha enats om att restriktionerna kring nationalsocialistisk symbolik skall skärpas. Jimmie Åkesson går så långt som att helt vilja förbjuda NMR. Varför sker allt detta? Här är min teori.   

Personligen har jag en avvisande hållning till nationalsocialismen. Det finns flera anledningar till detta. Dels är nationalsocialismen ännu en (ras)materialistisk och modernistisk ideologi med revolutionära förtecken. Historiskt sett har nationalsocialismen strävat efter att skapa ett nytt superfolk, en i mångt och mycket progressiv idé, istället för att, som hos sedvanliga nationalister, vilja fördjupa de rötter som redan finns. Historiskt sett har heller inte nationalsocialismen visat någon vilja till samnationalism, en nationalism som respekterar andra folks rätt till en egen nation (exempel på detta är Hitlers idé om Lebensraum). Istället är nationalsocialismen ett endimensionellt strävande mot raslig förfining, stundtals på bekostnad av traditionerna, som historiskt fått okristliga och gudlösa utgångar. Rasen blir en sorts kvasireligion som står överst på prioriteringslistan, en prioritering som riskerar att rättfärdiga omänskliga handlingar som inte går ihop med traditionella västerländska värderingar. 

Hur dagens nationalsocialistiska rörelse, och i synnerhet NMR, tolkar den historiska nationalsocialismen har jag dessvärre inte benhård koll på. Exempelvis vet jag inte vad de har för hållning till Hitler idéer om Lebensraum samt de brott som de själva erkänner att NS-Tyskland begick under kriget. Oavsett huruvida det dog 6 miljoner judar eller ”bara” 700 000 så är det fortfarande en stor tragedi som kan tillskrivas nationalsocialismen (även om man utgår från en revisionistisk version om att de flesta dog i tyfus). Jag kommer av utrymmesskäl skriva mer om detta vid ett senare tillfälle. En annan lite märklig tendens man kan se hos denna typ av höger är att de gärna romantiserar om framtida ”Finspångrättegångar”, samtidigt som man problematiserar Nürnbergrättegångarna eftersom de dömde folk postumt för handlingar som inte var brottsrubricerade då de skulle ha begåtts.  Visst, utgår man från FN:s definition av folkmord kan våra folkvaldas handlingar ses som brottsliga. Å andra sidan är inte mitt intryck att NS-högern aktar FN särskilt högt i andra frågor. Personligen är jag ingen förespråkare av att hänga meningsmotståndare i lyktstolpar även om de handlingar de begått är vidriga. På sin höjd kan politiskt våld vara ett nödvändigt ont ifall vi skulle hamna i en situation där kommunister riskerar att ta makten. Dock är det inte samma sak som att avrätta meningsmotståndare efter ett maktövertagande. Jacobinska samhällsförändringar a ’la Robespierre är varken nödvändiga eller önskvärda. 

Men åter till huvudfrågan. Varför är det en dum idé att förbjuda NMR? Det vanligaste argumentet emot ett förbud är att det riskerar att bli ett sluttande plan. Hurvida en organisation är extrem eller inte är i mångt och mycket beroende av kontexten den verkar i. Skulle samhällsklimatet förskjutas ytterligare åt ett vänsterliberalt håll kommer människor på högerkanten att i ännu högre grad framstå som radikala och extrema. Därav finns det en risk att ett förbud mot NMR bara är ett första steg mot att förbjuda fler, betydligt mildare, organisationer. Extra farligt blir det av att politiska motpoler som Vänsterpartiet tillåts vara med i förhandlingarna. 

När det kommer till frågan huruvida NMR är en terrororganisation eller ej, skall jag börja med att förtydliga att jag i skrivande stund inte grävt ner mig tillräckligt i ämnet. Min hållning just nu lutar åt att så ej är fallet. Även om det finns en s.k ”våldsbejakande miljö” så är organisationen i sig inte våldsam annat än i självförsvar. Visst, avhoppade medlemmar har begått våldsdåd, som exempelvis de i Göteborg, för inte alltför länge sedan. Men är det politiskt våld man vill komma åt är det vänsterut man skall slå. De våldsammaste grupperna finns inom vänstern, exempelvis AFA. Detta hyckleri, från höger till vänster, kan man ha teorier om. Dels handlar det om att journalistkåren sympatiserar med dessa grupper. Det handlar också om att grupper som AFA är en kontrollerad, och i mångt och mycket regimtrogen, opposition (”Soros små horor”, som Christoffer Dulny skulle ha uttryckt det). 

Ett annat argument mot ett förbud är att det kommer att spä på konflikten mellan NMR och den svenska staten. Som tidigare nämnt på denna blogg är det en dålig idé att pressa sina motståndare för hårt eftersom det riskerar att pressa motståndaren till verklig handling. I NMR:s fall pratar vi troligen om aktivt väpnat motstånd. Även om NMR officiellt inte förespråkar våld som politiskt metod så är de varken demokrater eller pacifister. Om den demokratiska dörren stängs är våldet den enda vägen framåt. Medlemmarna är knappast några duvungar och många av dem är definitivt kapabla till renodlad väpnad kamp. Vid ett förbud går vi en våldsammare tid till mötes. Meningsmotståndare till NMR kommer att få sätta livet till, och etablissemanget vill det. En väpnad kamp är knappast en fungerande väg till seger för någon politisk fraktion i den tid vi lever i. Tvärtom kommer attentat mot meningsmotståndare vara kontraproduktiv av flera anledningar. Vid ett/flera attentat kommer medias bild av NMR att bekräftas. Attentaten kan sedan användas som argument för en ytterligare inskränkning av yttrandefriheten (för alla) samt för ökad övervakning. En ökad polarisering, och ett eskalerat politiskt våld, är vad etablissemanget vill ha. De räds inte att offra några av sina egna i syfte att ytterligare stärka sitt grepp om samhällsmedborgaren. 

Samma tendens som vi ser i Sverige ser vi också i USA. I takt med att högerradikala rörelser, av olika slag, vinner alltmer mark försöker staten och samhället öka motståndets pris. Man försöker göra det svårare att vara höger. Ett exempel på detta är polisens medvetna tjänstefel i Charlottesville. Om snaran dras åt ytterligare riskerar människor att gå under jorden och bli våldsamma på riktigt. Som sagt, våldet är vad de vill ha. Våldsdåd kommer både smutsa ner rörelsens anseende och öka staten befogenheter att förstärka sin makt. Genom att förstärka sin makt vinner de tid, men knappast striden. Trycket i pannan kommer att öka ytterligare och förändringens skärningspunkt* närma sig. Men på kort sikt kommer rörelser som NMR vara förlorare.  

Är du medlem i NMR och läser detta råder jag dig att inte gå i fällan och begå något våldsbrott. Det är vad dina meningsmotståndare vill. Jag ger dig inte rådet därför att jag håller med dig ideologiskt, utan för att jag inte vill se en ökad frekvensen av ett politiskt våld som bara kommer att öka statsmaktens grepp om det egna folket. Gå inte i fällan!  

*punkten då motståndets pris blir lägre än passivitetens kostnad. 


The Swedish Paleocon 

@swedishpaleocon 

KOMMENTARER:

  • Eriksson säger:
    2018-01-22 | 19:27:28

    Nu är jag inte medlem i Motståndsrörelsen och är inte att definiera som nationalsocialist, men jag håller inte med ditt negativa omdöme om ideologin i sig. Det finns visserligen den typen av tendenser i nationalsocialismen som åskådning, dock finns det som bekant olika sorters, och synnerligen positiva, versioner av ideologin där kanske den strasseristiska varianten är att betrakta som den mest sympatiska.

    De två bröderna Strasser (åtminstone Otto Strasser) var rivaler till Hitler inom NSDAP och hans ideologiska utgångspunkt har i princip gått till historien som ''strasseristisk nationalsocialism'' som skilde ut sig en del från den ''hitleristiska''. Strasser var att betrakta som väldigt ''vänster'' i rent finansiella termer (ogillar vanligtvis att analysera i höger- och vänstertermer) och i kulturella-värderelaterade frågor var han något av en nationalkonservativ samnationalist (om man nu skall analysera i ideologiska termer så är det väl den mest lämpliga beskrivningen av ''strasserismen''); han betonade vikten av kristendomens roll i Tyskland och Europa, ökat folkligt inflytande grundat i mer lokalstyre, europeisk gemenskap byggd på ömsesidig respekt mellan de europeiska folken etcetera.

    NMR är likväl att betrakta som en i allra högsta grad relevant kraft idag och det torde inte ha förbigått någon att organisationen har mognat och är en rörelse att räkna med. Man behöver knappast hålla med i allting av det de säger (jag gör det inte), men att de blir mer relevanta och åtnjuter mer och mer kvalitet på det som de producerar torde stå bortom allt rimligt tvivel.

Kommentera inlägget här: