The Swedish Paleocon

Kulturrevolution från höger!

Vilka är våra fiender?

Kategori: Alternativ för Sverige, Gustav Kasselstrand, Högern slår tillbaka, Kaster, Moldbug, Neoreaktionärer

 
I början av veckan offentliggjordes det nya partiet Alternativ för Sverige. Eftersom så många andra redan har kommenterat partiets nuvarande partiprogram (möjligtvis är det inte färdigt) har jag istället valt att analysera AfS förståelse för vän och fiende. Det är nämligen partiets förståelse för vilka deras motståndare är som mest talar för att de verkligen är ett alternativ för vårt land. 

I sitt lanseringstal valde partiledare Gustav Kasselstrand att lägga sitt fokus på framförallt två punkter; återvandring och politikerförakt. Tillsammans med ”Lag och ordning” kommer dessa två punkter utgöra huvudfrågorna för AfS under valrörelsen. 

Kasselstrands tal genomsyrades av ett patos för det svenska folket (även om han inte talade direkt om etnicitet så är det uppenbart att det var vad han menade). Det är dem han vill skydda mot den skadliga utveckling som pågår framför våra ögon. Kasselstrand identifierar två olika huvudgrupper som han anger som källor på det pågående förfallet; icke-svenskarna och anti-svenskarna. 

Icke-svenskarna är de som enligt partiet härstammar från en fundamentalt olik bakgrund än den svenska, i kombination med att dessa uppvisat asociala beteenden i form av kriminalitet, utsugning av resurser och annan motsträvighet till anpassning. De icke-svenska är svenskarnas börda då de lägger tunga ok på våra axlar, samtidigt som de hotar vår framtida existens som folk. 

Anti-svenskarna utgörs av de svenska etablissemang som svikit sina landsmän genom dumhet och egensinniga ambitioner. Om de icke-svenska är ett bidragsberoende trasproletariat är de anti-svenska utsugarna i toppen. Den härskande klassens psykologiska, och materiella, korruption gör den liberala aristokratin villig att offra sina egna rötter för den tillfälliga materiella vinningens skull. 

Intressanta kopplingar kan dras mellan AfS:s konfliktlinjer och den kamp mellan samhällets kaster som beskrivits av den amerikanska neoreaktionären Mencius Moldbug. För den intresserade kan jag rekommendera Joakim Andersens bok Ur ruinerna som i ett intressant kapitel beskriver detta. Om jag inte missförstått, utgår primärt Moldbug från ett amerikanskt perspektiv, även om perspektivet också kan appliceras på en svensk kontext. Moldbug delar in befolkningen i kaster; brahminer (progressiv vit elit, varav flertalet anti-svenskar), daliter (ungefär s.k ”kaosblattar” och annat utländskt trasproletariat), heloter (genomsnittlig immigrant), vaisyas (genomsnittliga svenskar) och optimater (äldre samhällselit).

Precis som i USA har Sveriges brahminer allierat sig med daliter och heloter i syfte att gynna sina egna intressen, att skapa en arvs -och identitetslös befolkning som de kan styra utan att oroa sig för kraftfulla motståndsyttringar. I kläm hamnar de breda svenska folklagren (vaisyas). Detta förstår Kasselstrand och de övriga individerna bakom partiet. 

De ser därefter en politisk möjlighet då det nuvarande ”oppositionspartiet” av olika anledningar korrumperats och närmat sig brahmin. Sverigedemokraterna kan inte sägas ha identifierat det svenska folkets två huvudfiender då de gör allt för att få sitta i samma båt som de anti-svenska brahminerna. Det socialliberala etablissemanget har framgångsrikt avväpnat SD med hjälp av maktens och penningens lockelser, i kombination med en alltmer fördummad ledning. Detta är den kanske viktigaste orsaken till SD-ledningens totala avsaknad av att se sambanden mellan de övre och lägre hoten mot svenskens välgång. Vad SD inte förstår är att de inte kommer kunna bli en del av brahmin och samtidigt vara motståndare till dem. För att få plats i ”katedralen” krävs underkastelse inför det progressiva idealet, något som helt skulle ta död på SD:s existensberättigande. Denna tendens har för länge sedan uppfattats av människorna bakom AfS. 

Fördelen som AfS har i jämförelse med SD är att ledningen har potentialen att skapa länken mellan en högutbildad övre medelklass och de breda folklagren, mellan vaisyas övre och nedre skick, och delar av ett vänligt inställd optimatkast, en process som bloggen Biopolitik intressant skrivit om. Verklig förändring kan endast komma från de som vill ha inflytandet, och är beredda att kämpa för det utan att göra avkall på sin övertygelse, från de som väljer att kriga sig mot makten, från de kompetenta individer som vägrar bli en del av brahminklassen. 


The Swedish Paleocon

@swedishpaleocon