The Swedish Paleocon

Kulturrevolution från höger!

En kolonialism för det 21:a århundradet

Kategori: Historia, Modern kolonialism

 
Har Väst något som helst ansvar att sprida sina idéer till andra folk? Detta är en fråga jag länge brottats med och som jag fortfarande inte har ett rakt svar på. Ett av skälen är att det kommer till väldigt många nya frågor så fort man börjar diskutera ämnet. I denna artikel försöker jag räta ut några frågetecken kring en eventuellt framtida kolonialism. Är en modern europeisk expansion i exempelvis Afrika önskvärd? Vilka för -och motargument finns i så fall? Notera att denna artikel är av spekulativ karaktär och att jag inte besitter raka svar på alla frågor.  

Min uppfattning är den att man bör dela upp kolonifrågan i två delar. Den ena delen handlar om våra eventuella skyldighet (om vi nu har någon) att sprida våra idéer och civilisation till andra delar av världen. Den andra delen bygger snarare på ren geopolitik och den krassa verkligheten. Jag skulle vilja börja med att diskutera den första aspekten av frågan.  

Värdepolitiska argument för 

Har vi västerlänningar en skyldighet att sprida vår civilisation till andra delar av världen? Vi vet att alla jordens folk lever ett mycket bättre liv med oss än utan oss. Detta kan de flesta av oss hålla med om. Har vi, under förutsättningen att vi är den bästa civilisationen, i så fall en moralisk plikt att se till, eller åtminstone på frivillig basis säkerställa, att andra tar del av samma framsteg? Det är ingen lätt fråga att svara på. Det finns många olika sätt att vrida och vända på frågan. Vi kan resonera att vi har en universell skyldighet att, i egenskap av att vara ett civiliserat folk, kliva in och sätta stopp för andra folks barbarism. I vissa fall kan det tyckas självklart att västerlänningar skall kliva in. Om det inte vore för kristna européer hade Amerikas indianer fortsatt med sina människooffer. Om det inte vore för britterna hade man kanske fortfarande avrättat/offrat kvinnor i Indien i samband med en makes död. Om det inte vore för oss västerlänningar hade kanske Afrikas slaveri fortfarande pågått. 

Man kan också försvara samma kolonialismen med materialistiska argument. Det sägs att när belgarna kom till Kongo hade folken där inte ens lyckats uppfinna hjulet. Något som definitivt räddade, och förlängde, många liv i det forna kolonierna var att graden av civilisation ökade. Under avkolonialiseringen skedde det motsatta. Exemplen är många men syns extra tydligt i länder som ”Zimbabwe” (f.d Rhodesia) och på senare tid i Sydafrika. Notera att jag inte inkluderar alla kolonier när jag diskuterar detta. Levnadsstandarden kan knappast sägas ha förbättrats i alla kolonier, speciellt inte i länder som Kongo under kung Leopold. Men generellt ökade den materiella standarden. Att standarden i kolonierna inte var jämlik den i Väst är knappast ett argument mot kolonialismen. Det är många gånger ojämlikheten som får livskvalitén att öka för befolkningen i sin helhet. Rhodesia må ha blivit jämlikare efter att de svarta tagit makten men den generella livskvalitén har sjunkit kraftigt. Dock fanns det givetvis många andra faktorer som gjorde att afrikanerna aldrig blev lika framgångsrika som oss, alltifrån ren utsugning av befolkningen (exempelvis i Kongo) till att de kolonialiserade folken av olika biokulturella anledningar inte hade möjligheten att nyttja den nya civilisationen till sin fördel. Som sagt var hjulet en nyhet i stora delar av Afrika fram till 1800-talet. 

 
Värdepolitiska argument mot

Argumentationen emot ovan nämnt resonemang har många bottnar. Man kan dels fråga sig mer specifikt vilka värden som skall spridas till Tredje Världen. Idag pågår redan en form värdeimperialism i form av diverse feministiska HBTQ-projekt från västligt håll. För att förtydliga är en spridning av ”västerländska” värden i form av kulturmarxism inget önskvärt. En vilja att sprida demokrati världen över bör också ifrågasättas eftersom det är praktiskt möjligt, om ens önskvärt. Även om den amerikanska (neokonservativa) utrikespolitiken verkligen är utformad i syfte att sprida liberala värden världen över är det således fel. Det neokonservativa projekten har visat sina innerboende brister både när det kommer till motivering av strategi, där Saudiarabien blir en allierad samtidigt som relativt fredliga och stabila stater blir fiender, och i sitt utförande. Inte sällan argumenterar de neokonservativa på samma sätt som kommunistiska sovjetnostalgiker. Egna misslyckanden beror alltid på att deras egna teorier inte praktiserats ”tillräckligt” eller ”på rätt sätt”. Kan det bero på att neokonservatismen faktiskt grundades av f.d marxister?  

Men frågeställning återstår. Vilka värden är det som skall spridas? Är det kristendomen? Är det västerlandets filosofiska traditioner? Romersk juridik? Nu blir det knepigare. Utöver detta kan man fråga sig i vilken grad idéerna skall spridas. Hur mycket skall lokala traditioner och sedvänjor backa till förmån för västerländska influenser? Vore det moralsikt att inskränka andra folks rätt till kulturellt självbevarande? Frågorna hopar sig. Jag kommer inte kunna reda ut allt detta av den enkla orsaken att jag inte besitter alla svar.  

Om vi väljer att utgå från ett nationalistiskt perspektiv så vore det lämpligt att först ta avstamp i nationalismens idé om varje folks rätt till sitt eget land samt rättigheten att låta sina rötter växa djupare. Idén om alla folks rätt till en nation är inte alltid helt enkel. Det blir exempelvis svårt att bedöma icke-bofasta folks rätt till sitt land då det ej finns några historiska gränser. Ibland finns inte ens en uppfattning om äganderätt. Ett kluster av stammar, bofasta eller ej, kan inte räknas som en nation i västerländsk bemärkelse. Betyder det att dessa folk inte har rätt till att bevara sitt arv eller att ha ett eget landområde? Nej, inte om du frågar mig. Däremot blir det svårt att garantera folkens rättigheter på det lokala folkets villkor. Idag är det ytterst få folk som lever på detta sätt av historiska orsaker. Därav kan inte längre gamla tiders argument appliceras på en modern kolonialism. Vore det då fel att neka exempelvis afrikanska folk sin suveränitet? Ja, kanske. 

Om vi återgår till värdena så finns det, som jag tidigare varit inne på, en problematik kring avgränsningen av vilka västerländska värden som är önskvärda att sprida. Kristendomen skulle enligt mig kunna vara en önskvärd sak att sprida då den dels motverkar islam och samtidigt gör världen till en bättre plats. Med kristendomen försvinner också det värsta barbariet samtidigt som den underlättar för andra positiva idéströmningar att etablera sig. Å andra sidan kan man fråga sig ifall ett spridande av kristendomen motiverar en äldre typ av interventionistisk kolonialism. Troligen inte. Missionärer har historiskt skickats ut utan militär hjälp. Till skillnad från islam har kristendomen nästan alltid sprits på frivillig grund istället för med svärdet. Denna policy kan egentligen enbart motivera någon form av intervention ifall kristna intressen hotas (ungefär som under korstågens tid). En sådan insatts måste också genomföras försiktigt och begränsat. Man kan dock återigen vända på perspektivet och fråga sig om vi har rätt att försöka påverka andra folks levnadssätt. Trotts allt skulle ett kristnande av dessa folk innebära att de rycks upp med rötterna. Visst, en ny identitet skulle blidas ur kristenheten, men den identiteten kan knappast räknas som densamma. Utifrån ett kristet perspektiv är motargumentet att ett kristnade av folken är en godhetshandling eftersom de, genom sin konvertering, förs närmare Gud samt blir en del av den kristna gemenskapen. Utifrån ett kristet perspektiv har vi därmed en skyldighet att sprida kristenheten. 

Även om vi med tiden skulle enas kring ett antal värden som bör spridas så finns det nya problem. Man kan exempelvis ifrågasätta hur spridningen skall gå till i praktiken. USA:s demokratiprojekt i MENA-regionen har ju visats sig misslyckade, till stor del på grund av svårigheten i att implementera demokratin uppifrån i länder som är fundamentalt olika oss. Samma sak skulle med all sannolikhet ske om man på en bred front hade försökt implementera våra grundläggande värden på fritt främmande folk. Den mångåriga brittiska ockupationen av Indien lyckades inte anglofiera indierna till en högre grad än att de flesta behärskar en lustig form av engelska. Visst, man lyckades avskaffa de grymmaste inslagen i den indiska kulturen men man gjorde dem aldrig till britter. Därav kan man fråga sig nyttan med ambitiösa civiliseringsförsök. Nej, våra västerländska värden finns inte till av en slump utan är en produkt av vårt ursprung, såväl biologiskt som miljömässigt. Även om det genom kolonial intervention går att påverka en kultur så är det i stort sett omöjligt att i grunden förändra ett folk. Förändringen måste ske på organisk grund och, likt kristendomens spridning, ske på frivillig basis. 

Geopolitiska argument för 

Vi lever i en tid när den västerländska civilisationen på allvar fått konkurrens från icke-europeiska folkslag. Vår kanske största konkurrent är kineserna. Även om Kinas tillväxt har avtagit något de senaste åren är landet likväl en makt att räkna med. Enbart landets storlek är en maktfaktor i sig. Utöver det är också Kina ett mycket homogent land med en högintelligent befolkning. Landet har en historia av uppfinningsrikedom och besitter en stor inre potential. Just nu använder Kina sin rikedom och sitt inflytande till att befästa sin makt internationellt, framförallt i Afrika. 

 

Afrika är som bekant en kontinent rik på naturtillgångar. Resurser har alltid inneburit en maktfaktor, en maktfaktor som bara kommer att bli viktigare ju mindre det finns av dem. Under andra halvan av 1800-talet ägde en kapplöpning rum mellan Europas stater om vem som kunde lägga beslag på Afrika. År 1884 ägde det rum en konferens i Berlin mellan Europas stater där man delade upp kontinenten mellan sig. I slutet av seklet styrdes i princip hela Afrika av någon europeisk kolonialmakt. En ny kapplöpning kommer antagligen äga rum i framtiden mellan Väst och Öst, en kapplöpning där Kina redan ligger före. Väst har på grund av interna problem inga egentliga möjligheter att expandera. En annan kinesisk konkurrensfördel ligger i landets homogenitet. Europa består av många olika folk och en kolonial expansion behöver därför vara en enad aktion av länderna tillsammans. Inget enskilt land är starkt nog att konkurrera med en jätte som Kina. Därav behöver insatsen vara en enad europeisk front. 

Att gå in och ta Afrikas resurser kan låta grymt men är dessvärre en geopolitisk nödvändighet. Notera att jag inte förespråkar rofferi eller omänskliga behandlingar av människor. Miljön runt omkring skall heller inte förstöras. För det mesta kommer folken som bor i områdena få vara ifred och utvecklas i sin egen takt. Idén är snarare att dels hjälpa till med att utvinna resurser som afrikanerna av olika anledningar har svårt att ta tillvara på själva. Ett annat motiv är att förhindra att andra stormakter lyckas få alltför stor geopolitisk makt på bekostnad av oss västerlänningar. Frågar du mig så anser jag dessutom att de afrikanska folken förtjänar en rimlig ersättning för att vi får utvinna deras resurser. Förutom att få en del av vinsten från utvinningen så kommer västerländska krafter i landet att öka stabiliteten, och nivån av civilisation, då det kommer att ligga i vårt intresse. Som sagt, en öka nivå av civilisation ökar välståndet. En ”win-win”-situation med andra ord. 

Övriga argument för

En av den tidigare kolonialismens största baksidor var splittringen som den medförde folkslag emellan. Dels skapades nya nationer utifrån en uppdelning av Afrika mellan stormakterna, istället för att nationer skapades naturligt utifrån folktillhörighet. Konsekvenserna har varit svåra för många länder som till följd av detta drabbats av inre stridigheter. Splittringen förvärrades genom att kolonialmakterna valde att alliera sig med vissa grupperingar på bekostnad av andra i syfte att befästa sin egen makt (läs gärna min artikel Den liberala diktaturen som handlar om just detta). Spåren av detta kan ses i både Afrika och Mellanöstern. I vissa fall har konsekvenserna blivit mycket blodiga. Ett exempel är folkmordet på tutsier i Rwanda. Ett viktigt steg framåt för Afrika vore om dess stater i högre grad kunde anpassas efter vilka som faktiskt bor där. Om Europa återigen träder in i Afrika skulle en viktig insatts kunna vara att stabilisera kontinenten genom att rita om kartorna efter demografi istället för kolonial historia. 

 
 Ett annat argument för en intervention i Afrika är att säkra boernas existens som folk. Idag riskerar Sydafrikas vita befolkning, i synnerhet boerna, att utsättas för ett grymt folkmord som redan idag pågår på mikronivå. En egen stat är en legitim åtgärd för att rädda Sydafrikas vita urbefolkning. För att helt undvika ett folkmord kan det vara nödvändigt med en stat även för de brittiskättade sydafrikanerna, som också är hotade, men som av historiska orsaker inte kan vara en del av en återupprättat Boerestaat. I Sydafrika är läget dock akut. Åtgärder för att skydda den vita befolkningen hade behövt gjorts för länge sedan.   
 
 Det röda området är ett förslag på en ny Boerestaat från boerna själva.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis bör en modern kolonialism för 2000-talets förhållanden delvis vara materiellt baserad, delvis värdebaserad. Det finns också motiv som går ut på att skapa stabilitet. I mångt och mycket skulle en hel del länder, speciellt i Afrika, må bra av en begränsad och sund kolonialism. Idag utgörs hjälpen från Väst av bistånd som, mot vad många tror, faktiskt gör skillnad. Man kan dock dels ifrågasätta effektiviteten av dessa allmosor. Men framförallt finns det risker med denna typ av hjälp. Även om biståndet, vad jag vet, alltmer fokuseras på ”hjälp till självhjälp” så kvarstår problematiken kring mottagarnas beroendeställning gentemot Väst. Vårt ekonomiska bistånd riskerar nämligen att födda upp en befolkning som inte är kapabel att ta hand om sig själv. Om biståndet plötsligt skulle strypas av någon anledning så skulle det få digra konsekvenser för de som är beroende av det. Som sagt, bistånd är inte alltigenom dåligt, och har faktiskt hjälpt många människor ut ur fattigdom, men är inte utvecklingen organisk så är den artificiell. Är den artificiell kommer utvecklingen med tiden att avstanna, och rullas tillbaka, så fort respiratorn stängs av.  

I stort bör Afrikas folk lämnas ifred både när det kommer till materiel uppbyggnad och när det kommer till värdepolitik. Vi vill trotts allt inte att världens naturliga mångfald skall försvinna. Dock kommer man inte bort ifrån det faktum att det var vår upptäckarlust och expansionslust som utvecklade vår civilisation till det den är idag. En spridning av kristendomen är önskvärd eftersom den tar död på det värsta barbariet samt motar islam i grind. I övrigt är det varken praktiskt eller önskvärt att lägga sig i de afrikanska folkens utveckling.  

För Västs del kommer det bli nödvändigt att ta tillvara Afrikas resurser. Eftersom afrikanerna av naturliga orsaker kommer att ha svårt att ta dem tillvara, kommer de annars att hamna hos någon annan större enhet, exempelvis Kina och/eller Indien. Även om detta kan låta som stöld, alternativt orättvis exploatering, så måste vi västerlänningar inse att geopolitiken ibland kan vara lika hård som naturen själv. Om inte vi tar hand om resurserna, och ger folken i områdena en rimlig ersättning, kommer andra att göra det. Varför skulle en kinesisk expansion vara bättre? Kineserna skulle knappast ta hänsyn till varken människor eller miljö. Trotts allt har historien visat att det är européer som stått för den humanaste behandlingen av människan och naturen. Om andra civilisationer får dominans över områdena riskerar folken där att istället utsättas för en betydligt sämre behandling. Humanismen är trotts allt Västerländsk. 

 
Sammanfattningsvis bör därför Europa, om vår civilisation återfår sin storhet, återigen överväga att träda in på den afrikanska arenan. Dock skall man inte genomföra större interventioner än vad som är nödvändigt för att uppnå de på förhand formulerade målen. För att göra interventionen starkare bör den vara en paneuropistisk insatts. Det är en modern kolonialism för det 21:a århundradet!

The Swedish Paleocon 

@swedishpaleocon