Den liberala diktaturen

Ett massivt ökat antal lagar ligger i linje med något större än vad de flesta av oss förstår. Ett ökat antal lagar, ökad statsapparat, ökad övervakning och minskad förmåga till självförsvar, i kombination med ett svällande rättsväsende, är ett antal sätt att öka de styrandes makt.
Den konservativa tänkaren Edmund Burke var uttalad motståndare till den franska revolutionen men positivt inställd till den amerikanska. En anledning var att han ansåg revolutioner legitima under vissa omständigheter. Burke ansåg att folket hade rätt att ifrågasätta statens auktoritet ifall de styrande inte regerade ”rättvist och klokt”. Västerlandets styrande elit kan knappast slå sig för bröstet när det kommer till att regera våra länder. Och detta vet de om. De vet att de inte har den moraliska rätten på sin sida, att de inte företräder folkets intressen. De vet att dagens missnöje bara är början på vad som komma skall.
Men till skillnad från på Burkes tid så lever dagens västerlänningar under radikalt andra förutsättningar. Dels har tekniska framsteg gjort att en klassisk, väpnad, revolution är snudden på omöjlig om den på allvar kan omkullkasta den nuvarande ordningen. En annan aspekt är att dagens människa i allt högre utsträckning är beroende av icke-mänskliga ting så som staten och bankerna. För två århundraden sedan gick nästan hela den statliga budgeten till försvaret, samhället var i praktiken en nattväktarstat. Dåtidens människor var mer eller mindre självförsörjande, något ytterst få är idag. Till sist är det viktigt att påpeka den låga kvalitén på den moderna människan som är förslappat och pacificerad av materialet överflöd, fredsskador och kulturmarxistiska teorier.
Men den enligt mig viktigaste skillnaden är att vi inte längre är ett homogent folk. De ovanstående faktorerna går att lösa med hjälp av mannakraft även om det finns svårigheter. Heterogeniteten bidrar tyvärr till att förändra detta. En delad befolkning utifrån nationer i nationen är ett ypperligt sätt att befästa sin makt på. För att en revolution skall vara möjlig krävs ett kritiskt antal individer som är svurna att genomföra den. Men eftersom olika folk inom nationen tenderar att ha radikalt olika politiska viljor (som jag beskriver i Mångkultur+demokrati = inte sant) så kommer svårigheterna att öka ytterligare då befolkningen är splittrad internt. I en kritisk situation riskerar svensken att mötas av ett scenario där makten använder sig av en eller flera minoriteter som vapen mot den svenska folkviljan. Den etniska splittringen blir en garant för att upprätthålla styret, ty en avsättning av de styrande skulle leda till kaos, instabilitet och i värsta fall krig. Detta är ingenting jag tagit ut luften utan denna ”härska och söndra”-taktik är något som Mellanösterns ledare flitigt praktiserat för att hålla sig kvar vid makten, exempelvis genom att alliera sig med en eller flera stammar och sedan använda dessa till att bekämpa en annan.

Nej, motståndet kommer att försvåras ju mer ”mångfalden” ökar och tills sist riskerar vi att stå inför ett scenario där det inte längre är en fråga om att byta ut landets styra utan om att bryta sig loss från det. Är Sverige där än? Nej, det är vi inte. Är USA där? Nej, inte de heller men amerikanerna är in en svårare situation. Valet av Donald Trump till USA:s president har visat att USA:s europeiskättade befolkning fortfarande har makten att välja sin ledare. Men om utvecklingen tillåts fortgå blir till slut separatism den enda utvägen. De styrande, som bygger sin makt på den splittrade befolkningen, kommer inte att tillåta detta. Där har vi framtidens politiska strid om inget händer. Vi riskerar att hamna i ett lågintensivt mikrokrig med dels de olika folkgrupper vi delar landareal med och dels med regeringen som vill tvinga oss att hålla oss kvar.
Den rådande utvecklingen tar oss allt närmare den liberala diktaturen. Jag har svårt att se en renodlat socialistisk politisk revolution då det fortfarande kommer att finnas en enskild stark grupp (svenskarna) som kommer att försöka pressa bromspedalen. Ett utökat välfärdssamhälle, med en stor icke-svensk befolkningen, är inte gynnsamt för gruppen svenskar då de inte är den primära nyttjaren av systemet. På samma sätt som vita amerikaner tenderar att vara ekonomiskt höger kommer också gruppen svenskar att bli det. De styrande kommer antagligen vara någon form av liberalt styre med socialistiska inslag. Kulturell liberalism (i den mån invandrarna tillåter), ekonomisk socialism (i vilken grad kan jag inte svara på) och liberal arbetsrätt då en lågutbildad befolkning kommer att behöva s.k ”enkla jobb”. De styrande kommer att försöka gå på den utstakade vägen, att behålla ett på ytan demokratiskt system men som inte arbetar för svenskarnas intressen. Denna regim är den liberala, egalitära, diktaturen.
Vi skall trotts allt vara tacksamma för att vi lever i en tid när vi fortfarande kan göra något för att stoppa den utveckling som riskerar att leda oss mot detta scenario. Men även om vi står inför ett framtida scenario likt det ovan så skall vi komma ihåg att vi är den enskilt starkaste gruppen även om vi är i relativ minoritet. ”Invandrare” är ingen homogen grupp utan är splittrad mellan diverse folkgrupper. Vi är trots allt homogena intern.
The Swedish Paleocon