The Swedish Paleocon

Kulturrevolution från höger!

Den icke-egalitära individualismen

Kategori: Biologi, Feminism, Filosofi, Metapolitik

 
Jag har ofta frågat mig hur det historiskt ens varit möjligt för egalitärer att verka i ett politiskt klimat där anti-egalitära vetenskapliga ståndpunkter varit norm. En inblick i detta får man om man studerar en strömning inom den s.k lätthögern (Alt.-Light) som både erkänner människans ojämlikhet men samtidigt intar individualistiska ståndpunkter. 

Jag lyssnade idag på Aron Flams poddcast Dekonstruktiv kritik med Ivar Arpi som gäst. Avsnittet var intressant på många sätt. Arpi var inbjuden då han nyligen skrivit en artikelserie om feminism och intersektionalitet inom akademin, en serie jag inte har läst och därmed inte kommer att gå in närmare på. Ämnet i sig de diskuterade skulle kunna blivit en intressant artikel. Dock är det inte detta jag kommer skriva om idag. Indirekt framkom istället andra perspektiv som kan vara intressanta att vrida och vända på. 

Både Flam och Arpi ger i podden uttryck för att de inte lever efter föreställningen att människor föds jämlika som i tabula rasa-teorin. Likväl kan båda dessa herrar betecknas som liberaler, om än med konservativa inslag. Från Flams sida framkommer en rättvisesyn som, åtminstone jag, sällan hör i debatten. Från liberalt håll hör man ofta att rättvisa inte innebär lika utfall, som i socialisternas fall, men däremot lika möjligheter. Egentligen är detta samma sak, något jag skrivit om i tidigare artiklar (bland annat här). Flams inställning är istället att människor, i detta fall män och kvinnor, endast skall garanteras lika villkor. 

Som jag tolkar det så innebär skillnaden att spelreglerna skall vara densamma för båda könen men att staten inte skall arbeta för att skapa jämställdhet i form av att skapa lika startpositioner i livet. Både kvinnor och män skall ha samma rätt att söka en universitetsutbildning och eventuellt sedermera komma in baserat på sin kompetens. Däremot skall exempelvis inte staten arbeta för att se till att båda könen har samma grundläggande förutsättning att prestera lika bra i skolan för att kunna komma in på samma utbildning. Spelreglerna skall vara samma för alla även om det blir ”ojämställt”. 

I hög grad håller jag med om denna hållning, om än inte fullt ut. Jag håller med om att rättvisa mäts bäst när allt släppts fritt, när alla spelar på samma villkor. Dock anser jag att både män och kvinnor har övergripande könsroller som först måste uppfyllas innan man kan ta sig individuella friheter. Traditionella könsroller är generellt baserade på vad kvinnor och män är skapade av naturen till att göra bäst, roller som måste uppfyllas för att uppnå ett sunt och långsiktigt samhälle. I kvinnornas fall innebär det att den första prioriteringen bör vara barnafödande och uppfostrande av avkommorna. I männens fall handlar rollen om att skydda och försörja familjen, särskilt när barnen är små. En viss flexibilitet kan under vissa omständigheter fungera. Exempelvis kan modern stå för en del av försörjningen när barnen är äldre. Andra saker går inte att byta ut. Två sådana exempel är själva barnafödandet, som endast kvinnan av biologiska orsaker kan göra, och beskyddet av familjen, eftersom mannen generellt sett är bättre fysiskt och psykiskt lämpad samt utifrån det faktum att kvinnor, på grund av deras biologiska roll som barnaskapare, inte skall behöva utsättas för stora risker (populationens förökning är i högre utsträckning beroende av antalet kvinnor än män). Utöver dessa roller är dock individualistiska vägval inga problem. Så i stort finns det en sanning i det Flam säger. 

Flams och Arpis resonemang är bevis på att en icke-egalitär grundsyn inte nödvändigtvis leder till högerradikalism, något man ibland kan få för sig. När jag lyssnade igenom poddavsnittet kom jag att tänka på ett klipp på Youtube jag sett där en person insett att det finns IQ-skillnader mellan biologiska grupper men likväl drog slutsatsen att individualismen var det rätta. Jag mins dessvärre inte personens namnet, eller klippets titel, och kan tyvärr inte länka det. Däremot kan jag förklara resonemanget. Mannen i klippet argumenterade för att vetskapen om IQ-skillnaderna inte är ett hot mot individualismen, då skillnaderna inom grupperna är större än de emellan dem. Därför blir det heller inte relevant att bemöta människor utifrån grupp eller yttre attribut.  

Enligt denna teori är alltså inte icke-egalitära idéer nödvändigtvis något hot mot individualismen som tanke. Man kan fråga sig i vilken grad detta stämmer samt hur långtgående individualism man menar. Med denna nya fakta blir det ju exempelvis svårt att se alla invandrare som individer då många av dem kommer att sänka samhällets medelintelligensen, vilket får effekt på nationen i stort. Därmed blir plötsligt den utomstående gruppens generella skillnader gentemot ingruppen relevant. På en småskalig nivå kan det dock ligga något i detta resonemang. 

För mig är dessa tankegångar, den individualistiska icke-egalitarismen, något nytt för mig. Jag kan inte dra mig till minnet att jag stött på detta i någon större omfattning tidigare. Är detta frukterna av ett framgångsrikt metapolitiskt arbete från höger? Ett par viktiga personligheter inom den liberalkonservativa/liberala högern har uppenbarligen tagit till sig idéer som för inte alltför länge sedan var revolutionerande. 

I podden diskuterar Flam och Arpi hur feminismen/genusvetenskapen utvecklats till att bli en sorts kvasireligion. De jämför svenska feminister med amerikanska kreationister då båda dessa grupper baserar sina ståndpunkter på myter (i kreationisternas fall en skapelseberättelse) snarare än vetenskaplig fakta. På ämnet amerikanska kreationister yttrar Arpi följande: 

Arpi: ”Feminismen eller genusvetenskapen är ju någon slags version av kreationism, det vill säga vi föds som tomma ark och alla djur i världen är formade efter biologin men inte människan. Vi står på något sätt över [biologin/evolutionen, min anmärkning]…”

Flam: ”Denna degen…” 

Arpi: ”Ja, den här degen, exakt.”

Flam och Arpi har båda accepterat att män och kvinnor har innerboende biologiska, fundamentala, skillnader som får konsekvenser på utfallet. I Arpis fall verkar det som att han tagit sina idéer om skillnader mellan kvinnor och män ett steg längre och inset andra betydligt mer kontroversiella sanningar. Om han verkligen menade det han sade har han i grund och botten accepterat uppfattningen om att det existerar människoraser i någon form. Arpi skulle säkert aldrig erkänna detta, eller i alla fall inte beskriva det med dessa ord. Men hur skall man annars tolka det? Att herrar som Arpi och Flam läser artiklar från exempelvis Motpol kan vi vara säkra på. Om inte annat är möjligtvis det ovan nämnda citatet ett bevis på detta. 

Vidare talar Arpi om kulturens betydelse för samhället och dess utveckling. Han går dock inte in på hur kulturer skapas. Att miljön har betydelse kan vi båda vara överens om. Det skulle vara intressant att veta hur Arpi ställer sig till biologins betydelse för kulturers utveckling. Han har ju trotts allt erkänt att biologin och evolutionen har en inverkan på människan, samt kritiserat sin motståndare på vänsterkanten för att inte förstå detta. Att Arpi insett att människan styrs av biologiska faktorer har vi fått bekräftat. Frågan är: har Arpi fullt ut förstått vad detta innebär? 


The Swedish Paleocon 

@swedishpaleocon 

Latheten och civilisationen

Kategori: Biologi, Filosofi, Frihet

 

Du som läsare av denna blogg är säkerligen medveten om att vår mänsklighet just nu håller på att förslava sig själv genom att tillåta centralisering av makt till överstatliga, globalistiska, enheter. Jag försöker i denna artikel reda en möjlig mekanism bakom detta fenomen.

Bakgrunden till att vi är påväg att mer eller mindre förslava oss själva tror jag delvis kan förklaras av människans naturliga lathet. Människan som art utvecklades i samklang med en natur där det rådde brist på resurser som krävdes för mänsklig överlevnad. Därav programmerades människan till att vara återhållsam med sina resurser, att helst välja lösningar som innebar att så lite energiåtgång som möjligt. Människans fundamentala lathet är en anledning till att vi överhuvudtaget utvecklar vår livsmiljö, därav är den i mångt och mycket positiv. Latheten har historiskt sett varit en drivkraft till utveckling. Avsaknad av lättja hade inneburit en nackdel då människan istället tagit krångligare vägar runt problemen som uppstått, något som hade hämmat utvecklingen. 

Spår av detta går att se när man jämför världens olika samhällen. Samhällen med ett för människan gynnsamt klimat har, och är fortfarande, avsevärt mindre utvecklade än de samhällen där klimatet är hårt. Människorna i det hårda klimatet tvingades till utveckling för att få sina behov tillgodosedda. I de varma klimaten räckte lite vatten, skugga och en klase bananer. Därav en förklaring till ökad kreativitet och uppfinningsrikedom på det norra halvklotet.  

Dock finns det en positiv och en negativ lathet. Den positiva latheten är en drivkraft till utveckling. Arbetet man utför gör att man långsiktigt kan jobba mindre. Detta är en av förklaringarna till att vi människor aldrig ”nöjer oss” med utvecklingen, att vi alltid har en teknisk utveckling trotts att vi redan har uppnått mål som våra förfäder endast kunnat drömma om. Dock finns det också en negativ lathet, en lathet som inte sporras av någonting annat än latheten själv. Ett exempel på den negativa latheten är vår benägenhet att ge upp våra friheter i utbyte mot trygghet, alternativt ett bekvämare liv som inte ökar vår produktivitet. Den moderna välfärdsstaten är ett exempel på detta. Välfärdsstaten fyller inte funktionen att göras oss produktivare till en lägre energikostnad, utan bara att göra oss bekväma. Den negativa latheten gör oss, till skillnad från den positiva, svagare istället för starkare. 

Kanske är det så att förekomsten av negativ lathet ökar i takt med att den positiva latheten för oss allt närmare en miljö där våra basala behov är tillfredsställda utan någon egentlig motprestation. Kanske är detta en förklaring till våra olikheter i utvecklingsnivå. Gränsen för att få sina basala behov tillgodosedda var ju som sagt lägre i den varma delen av världen.  

 
Eller handlar allt detta om något annat? Finns det kulturella och maktpolitiska orsaker till växlingen från positiv till negativ lathet? I min förra artikel behandlade jag frågan om det framtida kontantlösa samhället, inklusive dess risker. Låt mig citera mig själv: 

”Det västerländska samhället i stort har en längre tid genomgått förändringar som inneburit ökad bekvämlighet på bekostnad av friheten. Exempel på sådana förändringar är införandet av välfärdsstaten, en bekvämlighet på bekostnad av friheten. Vägen mot det helt kontantlösa samhället är ett nytt steg i denna process. Latheten vinner över friheten. Krafter som vill oss som individer, och i slutändan vår civilisation, illa, utnyttjar människans naturliga strävan efter bekvämlighet till att i större och större utsträckning förslava oss.”

Använder våra makthavare, den moderna politiska och ekonomiska klassen, människans inbyggda lathet emot henne i syfte att förstärka sin makt? Eller handlar det om en kombination av detta och mitt tidigare påstående? Har den positiva lathetens framsteg gjort oss sårbara för människor som vill oss illa? 

En tredje möjligt förklaringsmodell är att vi är påväg mot en negativ lutning i civilisationscykel vi befinner oss i. Vår svaghet, till följd av den negativa lättjan, orsakar en nedgång för vår civilisation, vilket gör livet hårdare för oss, vilket i sin tur ökar behovet av uppfinningsrikedom (positiv lathet), vilket gör att vi återigen kan klättra uppåt på civilisationscykeln. Kan vårt välstånd, till följd av den historiska positiva latheten, ha gjort oss såpass bekväma att vi slutar bejaka den? Det är mycket möjligt. Att alla civilisationer någon gång går under vet vi. Dock går denna process att sakta ner. De som styr oss vill dock det motsatta, nämligen att öka farten mot stupet. Den negativa latheten är definitivt ett verktyg att göra detta på.  

Min slutsats är att det handlar om en kombination av ovan nämnda faktorer. Utifrån denna tes kan vi dra slutsatsen att den som vill bevara samhället gör rätt i att förespråka frihetliga värden gentemot staten, eller andra enheter som skapar negativ lathet. Eftersom vi vet att friheten har en eugenisk effekt på samhällsorganismen, likt evolutionen har på populationer inom vilken art som helst, vet vi också att friheten gör oss starkare som grupp. Friheten blir därmed vårt verktyg för att sakta ner farten mot nedgången. Utifrån dessa tankar ser jag det som positivt att rörelser som på ett eller annat sätt strävar efter att bevara vår västerländska civilisation tagit en frihetlig sväng, exempelvis den nationella/identitära Alt.-högern som delvis består av f.d libertarianer. 


 

The Swedish Paleocon 

@swedishpaleocon 

Frihetens kriterier

Kategori: Biologi, Historia, Högern slår tillbaka, Politik

 
Vad är egentligen förutsättningarna, det yttersta kriterierna, för frihet? Att grundläggande lagar och regler behövs behöver vi inte ens diskutera. Men hur många fler lagar behövs det utöver dessa? Frågar du en libertarian så behövs det egentligen inga fler lagar än de mest grundläggande. Frågar du mig så kan det absolut vara så -under rätt förhållanden. Men vad definierar de ”rätta förhållandena”? Personligen identifierar jag dessa värden som tillit, laglydighet, gemensamma värden och sammanhållning. Ett samhälle präglat av gemensamma värden, god sammanhållning, låg kriminalitet och en nästan familjär anda skapar en hög tillit. Ett sådant samhälle behöver inte särskilt många skrivna lagar då de flesta förstår de sociala koderna, lever efter dessa och litar på att alla andra också gör det. Ett sådant samhälle behöver inte heller någon större övervakningsapparat eller polisväsende då samhället är kapabelt att försvara sig självt. 

Ett gott exempel på detta är USA och deras fria vapenlagar, vars förutsättning för dess existens är just de kriterier jag nämnde ovan. Enligt grundlagsfäderna förutsatte dock konstitutionen att befolkningen var kristen (gemensamma värden). Tyvärr lever vi i en tid där värden som de jag nämnde ständigt undergrävs. USA:s fria vapenlagar blir alltmer ifrågasatta då de anses utgöra ett problem. Det som sällan nämns är att privat vapeninnehav aldrig utgjorde något problem förr. Innan 1990-talets skolmassakrer och eskalerande antal dödsskjutningar var snarare vapnen en del av lösningen på samhällets problem. 

Vad beror undergrävningen på? Det handlar om både kulturella och icke-kulturella orsaker. Hela västvärlden har, men i synnerhet USA, splittrats och polariserats på många olika plan. Kulturmarxism har skapat konfliktytor som inte fanns överhuvudtaget för bara några decennier sedan. De icke-kulturella orsakerna kommer jag till längre fram. 

Den mest betydelsefulla konfliktytan som kulturmarxismen skapat är det mångkulturella/mångetniska samhället. Forskning visar invandringen minskar vår tillit till våra medmänniskor. Det kommer i sin tur minska sammanhållningen, vilket i längden orsakar ett behov av fler lagar. Jag vet att de flesta människor på högerkanten kan acceptera denna tes. Kulturella faktorer är dock inte de faktorerna i allt detta. Nej, vår frihet är inte enbart beroende av en sund kultur utan också av en befolkning som är kapabel att upprätthålla det fria samhället. 

Det du som läsare bör fundera på innan jag går vidare med min poäng är: Är det en slump att frihetens högborg uppstod i Västerlandet och i synnerhet i USA? Är det en slump att världens idéer om frihet kommer ifrån oss? Är det en slump att det var västerländska folk som i någon mening ”uppfann” friheten? Nej, det var ingen slump. Låt mig förklara varför. 

Nyckeln till svaret finner vi i USA. Det intressanta med USA är att landet ger oss en hint om vad som komma skall för vår del. USA har en mångetnisk befolkningen men som har ungefär samma kultur (även om detta över tid förändras genom att nya immigranter inte assimileras). Det finns så klart mindre skillnader beroende på vart de har sitt ursprung men de flesta av dem kallar sig i alla fall amerikaner. Det intressanta med USA blir därmed att rasliga skillnader, i förhållande till livsutfall, blir extra tydliga. Visst, afroamerikanerna har förvisso en helt annan historia än de vita amerikanerna, men nu har det gått såpass lång tid sedan de-segregeringen att historien fått en mindre betydelse. Massvis med studier bekräftar att icke-vita, i synnerhet afroamerikaner, på gruppnivå, tenderar att i högre grad sakna de egenskaper som krävs för att kunna upprätthålla frihetens krav. En större studie från organisationen American Renaissance vid namn The Color of Crime visar att USA:s svarta befolkning är avsevärt mycket mer kriminell än resten av befolkningen och att detta även gäller kriminalitet över rasgränserna.  

En större mängd forskning visar att en stor del av brottsligheten är mer eller mindre ärftligt betingad, det vill säga att risken att du blir kriminell ökar ifall du tillhör en viss raslig grupp. Tre av de mest betydande ärftliga dragen som ökar risken för ett kriminellt liv är exempelvis låg IQ-nivå, dålig förmåga till framförhållning och hög halt av testosteron. Alla dessa drag finner vi överrepresenterade hos den svarta befolkningen oavsett i vilken miljö, eller land, de kommer ifrån. Vad kan vi dra för slutsatser om detta? Jo, vi kan dra slutsatsen att icke-européer har svårare att leva up till de krav som krävs för att ett samhälle skall kunna vara så fritt som möjligt. Ju sämre förmåga ett folk har att uppnå frihetens kriterier desto fler lagar och regler kommer samhället att behöva ha för att hålla ihop. De demografiska förändringarna som just nu pågår i Väst för oss därmed närmare ofriheten. 

Så, nej, det är ingen slump att folken i Väst trotts allt är de friaste. Idéer är dock inte det enda som har betydelse utan också befolkningens förmåga att förvalta dem. Ett historiskt exempel som ytterligare bevisar min tes är Liberias historia. Liberia grundades av vita amerikaner under 1820-talet genom att de skeppade dit frigivna slavar. Den amerikanska regeringen var rädd att frigivna slavar skulle uppmana till slavuppror. Därav valde man att repatriera dem till den nygrundade staten Liberia. Huvudstaden heter än idag Monrovia efter USA:s dåvarande president James Monroe. De vita amerikaner som var med och grundlade landet byggde den nya nationen efter amerikansk förebild och lät år 1847 landet stå på egna ben. Liberia var nu en egen republik med samma statsskick, konstitution och kultur som den amerikanska med den enda skillnaden att befolkningen var helt afroamerikansk. 

Vad hände med Liberia? En av de första sakerna som hände var att americano-liberianerna, benämningen på de f.d slavarna, började förslava de redan existerande svarta stammar som fanns i landet. Slavhandeln pågick fram till slutet på 1920-talet (!) då föregångaren till FN, Nationernas Förbund (NF), ingrep. Landets nya härskare införde dessutom ett apartheidliknande system i landet för att särskilja dem från ursprungsbefolkningen. Den amerikanska konstitutionen förkastades inom kort av landets svarta ledare. Allmän rösträtt infördes först 1944. Liberia har sedan dess grundande präglats av fattigdom och blodiga interna stridigheter. Vissa försöker släta över detta påstående med argument som att amerikanska företag ”exploaterat” landet och dess naturtillgångar. Detta argument förklarar dock inte landets historia av ofrihet och snabba avamerikanisering. Idag är Liberia, enligt Wikipedia, ”på god väg mot att bli en allt mer välfungerande demokrati”. Vi får se hur det blir med det. 

För att återigen gå tillbaka till USA så kan det vara intressant att studera vilka grupper som främst identifierar sig som frihetliga. Sett till politiska sympatier vet vi att det är USA:s vita befolkning som upprätthåller landets tradition av frihet och starka band till konstitutionen. På gruppnivå är det den vita befolkningen som vill bevara en lite statsapparat, låga skatter, färre regleringar och förespråkar mindre övervakning. Det är generellt den vita befolkningen som håller det konstitutionella arvet vid liv. Vita tenderar att välja en minskad trygghet i utbyte mot ökad frihet. Icke-vita tenderar att välja en ökad trygghet i utbyte mot en ökad ofrihet. 

”Ett samhälle som ger upp lite frihet för att vinna lite säkerhet, förtjänar varken eller och kommer att förlora bägge.” 

-Benjamin Franklin  

Den vita andelen av befolkningen är dock minskande. I samma takt som de demografiska förändringarna sker går också USA mot en ökande ofrihet. Successivt har de fria vapenlagarna inskränkts, ett omfattande övervakningssamhälle införts och statsapparaten har svält, oavsett partifärg på presidenten. USA har alltmer blivit något som jag väljer att kalla en ”skuggstyrd” nation. Landet styrs likt en bläckfisk med dess tentakler, men det är inte de folkvalda som utgör huvudet.  

Vad är egentligen nästa steg mot den liberala diktaturen? Nästa steg är inskränkande av yttrandefriheten. Att etablerad media redan är kontrollerad av de som vill oss illa vet vi. Dock tillåter fortfarande systemet att alternativa röster finns till och att dessa utnyttjar sina demokratiska rättigheter. Fram tills nu. I takt med den traditionella högerns framsteg blir etablissemanget alltmer desperat. Nästa steg är statligt påtvingad politisk korrekthet. Ett uttryck för detta är nationalgardets agerande mot manifestationen Unite the Right som ägde rum i staden Charlottesville i delstaten Virginia nu i lördags. Demonstrationen enade diverse högergrupper med det gemensamma intresset att stoppa USA:s demografiska utveckling. 

 
Trotts att demonstrationen hade fått grönt ljus från federalt håll deklarerade stadens statsledning att demonstrationen var olaglig och att den genast skulle upplösas. Strax därefter uppstod hårda gatustrider mellan vita nationalister och diverse kommunistiska grupper. I motsatts till vad president Trump hävdar så gjorde inte ordningsmakten ett bra jobb. Alt-högern kom dit för att hålla en icke-våldsam manifestation som de hade demokratisk rätt att göra. Vänstern kom dit för att stoppa detta. Inget annat. Trotts rekordmånga poliser, inklusive nationalgardet, lyckades inte polisen hålla de två grupperna i sär. Eller så ville de inte det. Hade polisen gjort sitt jobb hade de avlägsnat vänstern till en plats som gjort det möjligt för manifestationen att fortgå. Så var dock inte fallet. 

Någonting har hänt. Det som hänt är att etablissemanget känner sig såpass hotat att de anser sig behöva använda våldsmonopolet. Detta är en skrämmande varningsklocka till alla er som älskar sin frihet.

Detta, kära läsare, är följden av ett mångetniskt samhälle. Skuggstyret är inte enbart ute efter att krossa det västerländska samhället med hjälp av kulturmarxistiska idékonstruktioner. De är ute efter att förslava oss genom liberal totalitärism. Detta bör alla ni som kallar er ”frihetliga” eller libertarianer ha i åtanke. Ökad ”mångfald” innebär ökad ofrihet. Ju mindre västerländskt Västerlandet blir, ju sämre befolkningen blir på att uppnå frihetens kriterier, desto mindre frihet kan du räkna med att få. 

Bevarandet av Västerlandet är inte enbart en skyldighet gentemot ”de döda, de levande och de ännu icke födda” utan också en förutsättning för att västerlandets folk skall kunna leva i frihet. 

Högermän, från libertarianer till nationalister, förena eder. Leve friheten! 


 

The Swedish Paleocon 

@swedishpaleocon