The Swedish Paleocon

Kulturrevolution från höger!

Den icke-egalitära individualismen

Kategori: Biologi, Feminism, Filosofi, Metapolitik

 
Jag har ofta frågat mig hur det historiskt ens varit möjligt för egalitärer att verka i ett politiskt klimat där anti-egalitära vetenskapliga ståndpunkter varit norm. En inblick i detta får man om man studerar en strömning inom den s.k lätthögern (Alt.-Light) som både erkänner människans ojämlikhet men samtidigt intar individualistiska ståndpunkter. 

Jag lyssnade idag på Aron Flams poddcast Dekonstruktiv kritik med Ivar Arpi som gäst. Avsnittet var intressant på många sätt. Arpi var inbjuden då han nyligen skrivit en artikelserie om feminism och intersektionalitet inom akademin, en serie jag inte har läst och därmed inte kommer att gå in närmare på. Ämnet i sig de diskuterade skulle kunna blivit en intressant artikel. Dock är det inte detta jag kommer skriva om idag. Indirekt framkom istället andra perspektiv som kan vara intressanta att vrida och vända på. 

Både Flam och Arpi ger i podden uttryck för att de inte lever efter föreställningen att människor föds jämlika som i tabula rasa-teorin. Likväl kan båda dessa herrar betecknas som liberaler, om än med konservativa inslag. Från Flams sida framkommer en rättvisesyn som, åtminstone jag, sällan hör i debatten. Från liberalt håll hör man ofta att rättvisa inte innebär lika utfall, som i socialisternas fall, men däremot lika möjligheter. Egentligen är detta samma sak, något jag skrivit om i tidigare artiklar (bland annat här). Flams inställning är istället att människor, i detta fall män och kvinnor, endast skall garanteras lika villkor. 

Som jag tolkar det så innebär skillnaden att spelreglerna skall vara densamma för båda könen men att staten inte skall arbeta för att skapa jämställdhet i form av att skapa lika startpositioner i livet. Både kvinnor och män skall ha samma rätt att söka en universitetsutbildning och eventuellt sedermera komma in baserat på sin kompetens. Däremot skall exempelvis inte staten arbeta för att se till att båda könen har samma grundläggande förutsättning att prestera lika bra i skolan för att kunna komma in på samma utbildning. Spelreglerna skall vara samma för alla även om det blir ”ojämställt”. 

I hög grad håller jag med om denna hållning, om än inte fullt ut. Jag håller med om att rättvisa mäts bäst när allt släppts fritt, när alla spelar på samma villkor. Dock anser jag att både män och kvinnor har övergripande könsroller som först måste uppfyllas innan man kan ta sig individuella friheter. Traditionella könsroller är generellt baserade på vad kvinnor och män är skapade av naturen till att göra bäst, roller som måste uppfyllas för att uppnå ett sunt och långsiktigt samhälle. I kvinnornas fall innebär det att den första prioriteringen bör vara barnafödande och uppfostrande av avkommorna. I männens fall handlar rollen om att skydda och försörja familjen, särskilt när barnen är små. En viss flexibilitet kan under vissa omständigheter fungera. Exempelvis kan modern stå för en del av försörjningen när barnen är äldre. Andra saker går inte att byta ut. Två sådana exempel är själva barnafödandet, som endast kvinnan av biologiska orsaker kan göra, och beskyddet av familjen, eftersom mannen generellt sett är bättre fysiskt och psykiskt lämpad samt utifrån det faktum att kvinnor, på grund av deras biologiska roll som barnaskapare, inte skall behöva utsättas för stora risker (populationens förökning är i högre utsträckning beroende av antalet kvinnor än män). Utöver dessa roller är dock individualistiska vägval inga problem. Så i stort finns det en sanning i det Flam säger. 

Flams och Arpis resonemang är bevis på att en icke-egalitär grundsyn inte nödvändigtvis leder till högerradikalism, något man ibland kan få för sig. När jag lyssnade igenom poddavsnittet kom jag att tänka på ett klipp på Youtube jag sett där en person insett att det finns IQ-skillnader mellan biologiska grupper men likväl drog slutsatsen att individualismen var det rätta. Jag mins dessvärre inte personens namnet, eller klippets titel, och kan tyvärr inte länka det. Däremot kan jag förklara resonemanget. Mannen i klippet argumenterade för att vetskapen om IQ-skillnaderna inte är ett hot mot individualismen, då skillnaderna inom grupperna är större än de emellan dem. Därför blir det heller inte relevant att bemöta människor utifrån grupp eller yttre attribut.  

Enligt denna teori är alltså inte icke-egalitära idéer nödvändigtvis något hot mot individualismen som tanke. Man kan fråga sig i vilken grad detta stämmer samt hur långtgående individualism man menar. Med denna nya fakta blir det ju exempelvis svårt att se alla invandrare som individer då många av dem kommer att sänka samhällets medelintelligensen, vilket får effekt på nationen i stort. Därmed blir plötsligt den utomstående gruppens generella skillnader gentemot ingruppen relevant. På en småskalig nivå kan det dock ligga något i detta resonemang. 

För mig är dessa tankegångar, den individualistiska icke-egalitarismen, något nytt för mig. Jag kan inte dra mig till minnet att jag stött på detta i någon större omfattning tidigare. Är detta frukterna av ett framgångsrikt metapolitiskt arbete från höger? Ett par viktiga personligheter inom den liberalkonservativa/liberala högern har uppenbarligen tagit till sig idéer som för inte alltför länge sedan var revolutionerande. 

I podden diskuterar Flam och Arpi hur feminismen/genusvetenskapen utvecklats till att bli en sorts kvasireligion. De jämför svenska feminister med amerikanska kreationister då båda dessa grupper baserar sina ståndpunkter på myter (i kreationisternas fall en skapelseberättelse) snarare än vetenskaplig fakta. På ämnet amerikanska kreationister yttrar Arpi följande: 

Arpi: ”Feminismen eller genusvetenskapen är ju någon slags version av kreationism, det vill säga vi föds som tomma ark och alla djur i världen är formade efter biologin men inte människan. Vi står på något sätt över [biologin/evolutionen, min anmärkning]…”

Flam: ”Denna degen…” 

Arpi: ”Ja, den här degen, exakt.”

Flam och Arpi har båda accepterat att män och kvinnor har innerboende biologiska, fundamentala, skillnader som får konsekvenser på utfallet. I Arpis fall verkar det som att han tagit sina idéer om skillnader mellan kvinnor och män ett steg längre och inset andra betydligt mer kontroversiella sanningar. Om han verkligen menade det han sade har han i grund och botten accepterat uppfattningen om att det existerar människoraser i någon form. Arpi skulle säkert aldrig erkänna detta, eller i alla fall inte beskriva det med dessa ord. Men hur skall man annars tolka det? Att herrar som Arpi och Flam läser artiklar från exempelvis Motpol kan vi vara säkra på. Om inte annat är möjligtvis det ovan nämnda citatet ett bevis på detta. 

Vidare talar Arpi om kulturens betydelse för samhället och dess utveckling. Han går dock inte in på hur kulturer skapas. Att miljön har betydelse kan vi båda vara överens om. Det skulle vara intressant att veta hur Arpi ställer sig till biologins betydelse för kulturers utveckling. Han har ju trotts allt erkänt att biologin och evolutionen har en inverkan på människan, samt kritiserat sin motståndare på vänsterkanten för att inte förstå detta. Att Arpi insett att människan styrs av biologiska faktorer har vi fått bekräftat. Frågan är: har Arpi fullt ut förstått vad detta innebär? 


The Swedish Paleocon 

@swedishpaleocon 

Latheten och civilisationen

Kategori: Biologi, Filosofi, Frihet

 

Du som läsare av denna blogg är säkerligen medveten om att vår mänsklighet just nu håller på att förslava sig själv genom att tillåta centralisering av makt till överstatliga, globalistiska, enheter. Jag försöker i denna artikel reda en möjlig mekanism bakom detta fenomen.

Bakgrunden till att vi är påväg att mer eller mindre förslava oss själva tror jag delvis kan förklaras av människans naturliga lathet. Människan som art utvecklades i samklang med en natur där det rådde brist på resurser som krävdes för mänsklig överlevnad. Därav programmerades människan till att vara återhållsam med sina resurser, att helst välja lösningar som innebar att så lite energiåtgång som möjligt. Människans fundamentala lathet är en anledning till att vi överhuvudtaget utvecklar vår livsmiljö, därav är den i mångt och mycket positiv. Latheten har historiskt sett varit en drivkraft till utveckling. Avsaknad av lättja hade inneburit en nackdel då människan istället tagit krångligare vägar runt problemen som uppstått, något som hade hämmat utvecklingen. 

Spår av detta går att se när man jämför världens olika samhällen. Samhällen med ett för människan gynnsamt klimat har, och är fortfarande, avsevärt mindre utvecklade än de samhällen där klimatet är hårt. Människorna i det hårda klimatet tvingades till utveckling för att få sina behov tillgodosedda. I de varma klimaten räckte lite vatten, skugga och en klase bananer. Därav en förklaring till ökad kreativitet och uppfinningsrikedom på det norra halvklotet.  

Dock finns det en positiv och en negativ lathet. Den positiva latheten är en drivkraft till utveckling. Arbetet man utför gör att man långsiktigt kan jobba mindre. Detta är en av förklaringarna till att vi människor aldrig ”nöjer oss” med utvecklingen, att vi alltid har en teknisk utveckling trotts att vi redan har uppnått mål som våra förfäder endast kunnat drömma om. Dock finns det också en negativ lathet, en lathet som inte sporras av någonting annat än latheten själv. Ett exempel på den negativa latheten är vår benägenhet att ge upp våra friheter i utbyte mot trygghet, alternativt ett bekvämare liv som inte ökar vår produktivitet. Den moderna välfärdsstaten är ett exempel på detta. Välfärdsstaten fyller inte funktionen att göras oss produktivare till en lägre energikostnad, utan bara att göra oss bekväma. Den negativa latheten gör oss, till skillnad från den positiva, svagare istället för starkare. 

Kanske är det så att förekomsten av negativ lathet ökar i takt med att den positiva latheten för oss allt närmare en miljö där våra basala behov är tillfredsställda utan någon egentlig motprestation. Kanske är detta en förklaring till våra olikheter i utvecklingsnivå. Gränsen för att få sina basala behov tillgodosedda var ju som sagt lägre i den varma delen av världen.  

 
Eller handlar allt detta om något annat? Finns det kulturella och maktpolitiska orsaker till växlingen från positiv till negativ lathet? I min förra artikel behandlade jag frågan om det framtida kontantlösa samhället, inklusive dess risker. Låt mig citera mig själv: 

”Det västerländska samhället i stort har en längre tid genomgått förändringar som inneburit ökad bekvämlighet på bekostnad av friheten. Exempel på sådana förändringar är införandet av välfärdsstaten, en bekvämlighet på bekostnad av friheten. Vägen mot det helt kontantlösa samhället är ett nytt steg i denna process. Latheten vinner över friheten. Krafter som vill oss som individer, och i slutändan vår civilisation, illa, utnyttjar människans naturliga strävan efter bekvämlighet till att i större och större utsträckning förslava oss.”

Använder våra makthavare, den moderna politiska och ekonomiska klassen, människans inbyggda lathet emot henne i syfte att förstärka sin makt? Eller handlar det om en kombination av detta och mitt tidigare påstående? Har den positiva lathetens framsteg gjort oss sårbara för människor som vill oss illa? 

En tredje möjligt förklaringsmodell är att vi är påväg mot en negativ lutning i civilisationscykel vi befinner oss i. Vår svaghet, till följd av den negativa lättjan, orsakar en nedgång för vår civilisation, vilket gör livet hårdare för oss, vilket i sin tur ökar behovet av uppfinningsrikedom (positiv lathet), vilket gör att vi återigen kan klättra uppåt på civilisationscykeln. Kan vårt välstånd, till följd av den historiska positiva latheten, ha gjort oss såpass bekväma att vi slutar bejaka den? Det är mycket möjligt. Att alla civilisationer någon gång går under vet vi. Dock går denna process att sakta ner. De som styr oss vill dock det motsatta, nämligen att öka farten mot stupet. Den negativa latheten är definitivt ett verktyg att göra detta på.  

Min slutsats är att det handlar om en kombination av ovan nämnda faktorer. Utifrån denna tes kan vi dra slutsatsen att den som vill bevara samhället gör rätt i att förespråka frihetliga värden gentemot staten, eller andra enheter som skapar negativ lathet. Eftersom vi vet att friheten har en eugenisk effekt på samhällsorganismen, likt evolutionen har på populationer inom vilken art som helst, vet vi också att friheten gör oss starkare som grupp. Friheten blir därmed vårt verktyg för att sakta ner farten mot nedgången. Utifrån dessa tankar ser jag det som positivt att rörelser som på ett eller annat sätt strävar efter att bevara vår västerländska civilisation tagit en frihetlig sväng, exempelvis den nationella/identitära Alt.-högern som delvis består av f.d libertarianer. 


 

The Swedish Paleocon 

@swedishpaleocon 

Riskerna med ateism och sekularism

Kategori: Filosofi, Religion

Ibland hör man, enligt mig fåniga, påståenden om kristendomen eller ”religioner” i allmänhet. Det talas om att religiositet hämmar utveckling, skapar förtryck och slår ut det sunda förnuftet. Särskilt på senare tid har jag från olika håll konfronterats med detta påstående. Med denna artikel vill jag motbevisa ett antal vanliga påståenden om religiositet. 

Det är inte helt enkelt att veta vart man skall börja. I dagens hypersekulariserade samhälle har ateism och nihilism upphöjts till den nya statsreligionen, vilken fått som konsekvens att svensken i allmänhet har en minst sagt skeptisk syn på religiositet, något den ofta betraktar som ren vidskepelse. Anledningarna till den radikala sekularismen kan delvis spåras tillbaka till Frankfurtskolan med dess kulturmarxistiska filosofi (även om exempelvis liberalismen också är en viktig orsak). Utöver att marxismen är emot religiositet i stort, är i synnerhet angreppen mot kristendomen en anledning till sekularismens framgång. Antikristna tongångar har blivit en naturlig del inom kulturbranschen, vilket har format den moderna människans syn på den religion som ligger till grund för vår civilisation. Konsekvenserna av kristendomens tillbakagång blir bara mer och mer synliga. 

Ett vanligt förekommande argument av icke-troende ”Einsteins” är att religion överlag, men i synnerhet kristendomen, skulle hämma den teknologiska och materiella utvecklingen. Argumentationen brukar exempelvis lyda att den katolska kyrkan historiskt sett fängslat vetenskapsmän, att kristna är emot vissa typer av forskning (exempelvis forskning på embryon), att en del kristna förkastar Darwins teorier om evolutionen. Vad dessa skrivbordsfilosofer inte förstår är att det mesta av dagens teknologi och vetenskap har uppkommit ur en kristen civilisation, av kristna människor. Ett sådant exempel är Charles Darwin själv som var djupt troende kristen. Med andra ord har inte kristendomen varit något hinder för de enorma tekniska framsteg som skett de senaste seklerna. 

Ett annat argument ”mot” religion är att den skulle skapa lidande, förtryck och i värsta fall ond bråd död. När det kommer till sådana påståenden blir jag stundtals provocerad med tanke på hur fel det är. Visst, hemskheter har förekommit inom alla religioner. Och, visst har människor dödats i religioners namn. Inte minst söder om Medelhavet. Dock är detta inget argument för att ateism, eller någon annan form av icke-tro, inte skulle besitta den potentialen. Tvärtom. Som substitut till religioner, enligt sedvanlig definition, uppstår istället  kvasireligioner, en annan form av tro som fyller det själsliga tomrum som religionen lämnade, en tro som skall fylla livet med mening. Ett sådant exempel är den s.k antirasismen, vars anhängare inte sällan hyser en sådan fanatism att den endast kan vara en nedströmning utav någon form av universell/andlig tro. Samma tendenser finner vi också historiskt inom både kommunismen och nationalsocialismen, en ideologi där rasmaterialismen står över alla spirituella värden. Även om man summerar alla de brott som ägd rum i de stora religionernas namn så bleknar dessa i omfattning jämfört med alla de brott begångna av ateister i exempelvis Sovjet, Kina och NS-Tyskland. 

Poängen jag vill komma till är att ateism och trolöshet är betydligt farligare för ett samhälle än de flesta religioner (islam är möjligen ett undantag som kan likställas med vilken totalitärism som helst). En person som saknar tro på ett liv efter döden löper enligt mig betydligt större risk att begå avskyvärda handlingar. Saknas man en tro på frälsning, eller bestraffning, efter döden har man betydligt färre incitament att leva ett etiskt liv. Eftersom man i så fall ”bara lever en gång” finns det inga egentliga anledningar till att inte bara leva ut alla livets lustar utan hänsyn till arv, omgivning och samhälle. Ateismen är individualismens bästa vän. I värsta fall kan samma icketro få människor att begå handlingar som personen inte begått ifall han/hon hade haft en tro på livet efter döden. Därav finns det risker med ateism. 

Man kan givetvis vända på perspektivet och hävda att strävan mot himmelriket också kan få liknande konsekvenser. Inom islam är det i hög grad så. Inom exempelvis kristendomen har det också förekommit, trotts att mord och andra barbariska behandlingar av människor, under alla omständigheter är strikt förbjudna. Här är det snarare teologin som är avgörande. 

Överlag har alltså människans värsta handlingar begåtts av ateister och andra icketroende. Därav blir det patetiskt när sådana människor tror att de besitter en moralisk överlägsenhet gentemot den troende. I bästa fall handlar det om okunskap, i värsta fall om att den icketroende tillber någon av de existerande kvasireligionerna. Om du som ateist läser detta så skall du inte nödvändigtvis ta illa upp. Jag menar inte att du per definition skulle vara omoralisk eller oetisk. Däremot tror jag det är viktigt att man lever sitt liv som om det fortsatte efter döden (även om man inte tror på det). Du som dessutom identifierar dig som höger bör också komma ihåg att avsaknaden av spiritualitet är egalitärernas bästa vän då människan istället blir endimensionellt materialistisk, individualistisk och kortsiktig, en människa som inte tar hänsyn till kedjan som binder det förflutna med framtiden.     

Avslutningsvis skulle jag vilja säga några ord om sekulariseringen på ett samhälleligt plan. Min hållning idag är den att det västerländska samhället ej bör vara sekulariserat i den mening att religionen bara bör vara en privatsak. Hela vår civilisation vilar på ett i grunden religiöst fundament, vilket krackelerar i sekularismens spår. Befolkningens tro är ett nollsummespel där den ena trons framgång innebär den andras tillbakagång. Då kulturen delvis är en nedströmning av religionen innebär det att vi rycks upp med rötterna, att våra traditioner delvis tappar sin mening, att kittet som håller samhället ihop ramlar isär. Visst, ett begränsat mått av religiös mångfald, exempelvis genom olika interreligiösa trosinriktningar (ex. katoliker, protestanter m.f), kan så klart fungera, särskilt i ett decentraliserat samhälle. USA är ett gott exempel på detta. Dock blir det problematiskt när de religiösa skillnaderna är för stora. Då förloras den interreligiösa sammanhållningen som annars gör att människor oproblematiskt kan leva sida vid sida. Generellt kan ju exempelvis inte kristna och muslimer leva ett konfliktfritt liv ihop då skillnaderna dem emellan är för stora. För att undvika religiösa splittringar av detta slag bör därför samhället ha en stark förankring i den tro varpå den gemensamma kulturen vilar. Problemet med sekularismen är att den inte kan ge den garantin. Sekularismen, i kombination med en ökande ateism, bidrar till att i grunden splittra västerlandets folk. På ett kulturellt plan delas våra folk upp mellan mer eller mindre traditionalistiska individer och de ofta rotlösa, ”progressiva” och anti-traditionella medlemmarna av samhället. Den kulturella/spirituella splittringen har kraftigt försvagat vår motståndskraft mot yttre hot gentemot vår civilisation, exempelvis massinvandringen från Tredje världen. För att återgå till inledningen av denna artikel så kan vi konstatera att kulturmarxismen haft en viktig betydelse för denna utveckling även om sedvanliga liberalism också är en orsak. 


The Swedish Paleocon 

@swedishpaleocon