The Swedish Paleocon

Kulturrevolution från höger!

Välnärda slavar rymmer inte

Kategori: Filosofi, Frihet, Kulturrevolution

 
Vilket är egentligen det bästa sättet att upprätthålla ett slaveri? Enligt den amerikanske libertarianen Augustus Invictus är det tryggheten, ett relativt välstånd och ”bröd och skådespel”. 

Vad är det som får människor att acceptera hårda diktaturer utan att ens försöka göra motstånd? En anledningen är så klart hotet om våld mot sig själv och sina anhöriga. Våldsmonopolet ligger ju till grund för att en totalitär stats existens, utan det kan den aldrig upprätthålla sig själv. Men någonting mer måste till. Det kanske bästa grogrunden för uppror är desperation. Människor som inte har något att förlora är livsfarliga, likt en katt som är inträngd i ett hörn. Desperationen är aldrig de totalitäras mål då det underminerar deras makt. 

Ett visst mått av välstånd ligger därmed i maktens intresse, något som motbevisar vänsterns historierevisionistiska syn på våra förflutna makthavare som omättliga utsugare av sin egen befolkning. Välståndet gör en befolkning passiv och obenägen att vilja ändra på status quo då det skulle innebära ett skutt ut i mörkret. Sovjetimperiet föll inte på grund av folkliga uppror utan på grund av en ekonomisk kollaps som sedan olika nationer nyttjade till att slå sig fria från Ryssland. Än idag går det att finna människor som är nostalgiska när det kommer till sovjetkommunismen. Samma människor såg vad som hände när status quo ändrades till det sämre. På kort sikt innebar Sovjets fall en katastrof för människorna som bodde där. De sovjetiska folken kastades ner i djup fattigdom och armod. Sedan dess har vardera ländernas ekonomier och välstånd förbättrats men likväl blev fallet en varningsklocka om att frihetens pris ibland kan vara högt. Det är rimligt att anta att många diktatorer runt om i världen sitter kvar just på grund av folkets rädsla för en negativ förändring av status quo.

Ett mindre extremt fall av samma tendens finner vi i debatten om britternas EU-utträde och den processen som just nu pågår. Brexit handlade om att förändra, om att avlägsna status quo, genom att begära utträde ur EU. De britter som röstade för EU-utträdet tog en risk. De som röstade mot valde att satsa på det ”säkra kortet”, att inte ta någon risk, de röstade på status quo. Bremain förlorade trotts att de hade oddsen på sin sida. Att bevara status quo är ofta lättare än att förändra det. Anledningen är att de som förespråkar den nuvarande ordningen i stort sett kan peka på vad väljarna får om de väljer att behålla dem vid makten. De som vill förändra har ofta svårare att förutse konsekvenserna av deras förslag, vilket påverkar valets utfall. De som föredrar tryggheten kommer att rösta för att bevara status quo medan de som är villiga att offra en del av sin säkerhet, i utbytte mot frihet, kommer att rösta för förändring. Hur denna saga slutar vet vi ännu inte men vi vet att Brexit innebär en risk, men en risk som ger en möjlighet till ökad frihet för både britterna och Europa i sin helhet. 

Varje politisk ansträngning har ett pris. Detta pris måste vägas mot vad man uppnår politiskt. En smart ledare pressar inte sina politiska motståndare för hårt eftersom motståndarnas incitament att försöka avsätta sin ledare ökar. I en desperat situation står en opposition, av vilket slag det än är, inför ett val. Antingen förblir de passiva och förlorar, eller så går de till anfall och får en liten chans att vinna. De krafter som styr oss kommer att försöka sätta ett såpass högt pris på förändringen att de gör oss passiva. Vi som vill ha förändring måste motivera massan att priset är lågt, eller åtminstone rimligt. 

En person som också förstått detta är den amerikanske libertarianen Augustus Sol Invictus (som inför en större publik blivit känd som en libertariansk figur inom alternativhögern). I april 2016 höll han ett inspirerande tal på det libertarianska partiets partikongress i Florida. Talet var mycket influerat av Malcom X:s tal The House Negro and the Field Negro från 1963. I likhet med Malcom X tar Invictus upp samma problematik som jag nämnt ovan. Välnärda slavar rymmer inte, de väljer att vara en del av systemet trotts att de innebär ofrihet. En utbrytning vore en materialistisk nedgång. Man undgås inte att dra kopplingar till den svenska medelklassen vars svaga ryggrad och konflikträdsla kan härledas till samma princip. Materialismen är viktigare än något annat spirituellt, oavsett om det handlar om en kristen tro eller patriotism. 

Bild: Augustus Sol Invictus. Kandidat till den amerikanska senaten från Florida 

Ett viktigt steg mot ett återupprättat Västerland är att krossa det materialistiska narrativet. Vi måste inse att materialism aldrig kan ersätta livets sanna värden; familj, tradition, tro och nation. Visst, många traditionalistiska beslut skulle säkert innebära en försämrad ekonomi och utebliven tillväxt. Det kan tyckas som en självklarhet med tanke på att den äkta högern ej förutsättningslöst eftersträvar maximal ekonomisk profit då den, till skillnad från de egalitära ideologierna, inte är materialistisk. Å andra sidan är det ju inte välståndet som är poängen. Friheten och självstyret är två värden som alltid kommer att väga tyngst i den politiska vågskålen. Vad spelar rikedomen för roll om vi ändå är ofria och oförmögna att forma våra egna liv? Ett försämrat välstånd är kanske, paradoxalt nog, exakt vad vi behöver för att få en verklig politisk reaktion från massan. Så länge frihetens pris är för högt kommer massan att förbli passiv.  

En god vän till mig jämförde vid något tillfälle den nationella högerns historiska parlamentariska problem med ett hus med ”lågt tak och högt golv”. Den äkta högern får inte sina röster ifrån människor som ”chansar”, från människor som egentligen inte riktigt vet vart de står politiskt. För många är det ett stort steg att gå från att rösta på ett mittenparti till att rösta på ett mer radikalt. Denna process är för många lång. Men när de väl nått till en viss punkt, där de väljer att rösta på den traditionella högern, brukar de vara det nya partiet lojalt. Högern har således svårt att samla ”spontanröster” men när de väl lyckats värva en ny röst så brukar den stanna. Det är jobbigt och besvärligt att flytta in i det trånga huset med ”lågt tak och högt golv”, men när de väl är ”hemma” så flyttar de inte. Det kommer att ta lång tid att omkullkasta nuvarande status quo men när förändringen väl skett så förblir den över längre tid.   


 

The Swedish Paleocon 

@swedishpaleocon 

Kulturrevolution från höger -del 5

Kategori: Kulturrevolution, Politik, Taktik

 
Kulturmarxismens grundare betonade gärna vikten av att avlägsna status quo* ur folkets medvetande. Detta gjorde de genom att konstruera nya konfliktytor som de i sin tur indoktrinerade människor i tro på. Indoktrineringen gick ut på att upplysa människor om att de borde vara missnöjda med det rådande samhället. Fanns det inte redan ett missnöje så skapade man ett. Detta tankesätt ökar faran med kulturmarxismen då kampen, likt inom den äldre marxismen, aldrig slutar. Det är ”kampen” som driver samhällsutvecklingen framåt, vilket är en orsak till kulturmarxismens absurda och morbida uttryck. Högern bör inte betrakta ”kampen” som samhällets drivkraft men bör däremot motarbeta status quo i folkets sinnen. 

I någon mening arbetar högern mot status quo ante**, det vill säga mot ett samhälle ”som det var förr”. Detta är dock en haltande jämförelse då status quo ante skulle innebära att man bara vrider tillbaka klockan till ”fem i tolv”, att allt återigen kommer att upprepas och att grundproblemet förblir olöst. 

Nej, högern bör istället arbeta i motsatt riktning. Där vänstern vill skapa konflikt och kaos skall högern skapa fred och stabilitet. Ett samhälle baserat på ständig kamp och strid är varken sunt eller hållbart. Ju absurdare uttryck ”kampen” tar sig, ju längre den frångår den mänskliga naturen, ju mer samhället förfaller på grund av den, ju mer utrymme kommer en framtida opposition att få. Som jag tidigare skrivit på denna blogg så vet vi att naturen segrar i slutändan. Det vi inte vet är hur mycket av vårt arv som kommer att stryka med i egalitärernas svarta hål. 

Den för vår civilisation livsnödvändiga segern mot kulturmarxismen kommer att gå genom att begrava de konfliktytor den skapat. Ett återuppbyggt traditionalistiskt samhälle bygger per automatik på att skapa enighet och stabilitet då det traditionalistiska samhället utgår ifrån människans natur och bygger samhället utifrån dessa premisser, till skillnad från egalitärer som bygger sitt samhälle utefter hur de vill att samhället skall vara utan att ta hänsyn till människans natur. Därav skapar det traditionella samhället en naturlig harmoni i samklang med människans fundamentala karaktär. 

Låt mig utgå från ett exempel. Traditionella sociala lagar och normer finns till av en anledning. De finns där därför att de överlevt en evolutionsliknande process som ibland sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden. Sociala beteenden som visat sig vara destruktiva för ett civiliserat samhälle har med tiden sållats bort till förmån för konstruktiva idéer. Ett sådant exempel är den traditionella synen på män, kvinnor och deras respektive roller. De finns inte till därför att män skulle ha en irrationell önskan att förtrycka kvinnor. De finns där därför att traditionella könsroller har visat sig framgångsrika historiskt. Det är ingen slump att i princip alla civiliserade samhällen, oberoende av varandra, har haft en likartad syn på de båda könen.  

En traditionell familjesyn, där mannen har huvudansvaret för familjens försörjning och säkerhet, där kvinnan förväntas ha huvudansvaret för barnens uppfostran och hemmets skötsel, är inget förtryck för varken kvinnan eller mannen då det egentligen handlar om att respektive kön skall förväntas ha en roll anpassad efter deras naturliga egenskaper. Traditionella könsroller skapar goda förutsättningar för att respektive kön skall kunna göra det naturen gjort dem mest lämpade för. Det är således inget förtryck av kvinnor ifall samhället är konstruerat till att de inte skall yrkesarbeta i lika hög grad som männen. Ett samhälle där sambeskattning praktiserats, där kvinnors löner är lägre än mannens (även för lika arbete), där de flesta kvinnor inte arbetar när de bildat familj, där färre kvinnor går vidare till högre utbildning är således inget förtryck eftersom det är nödvändigheter för att skapa ett hållbart samhälle. 

Med en feministisk måttstock skulle man i så fall kunna argumentera för att mannen också är förtryckt i ett traditionalistiskt samhälle. Varför skall mannen tvingas att försörja och skydda familjen, bara för att han är man? Svaret är den enkla anledningen att mannen av naturliga orsaker är bättre anpassad än kvinnan till att göra detta. För att skapa ett sunt samhälle behöver vi, som sagt, utgå ifrån människans natur när vi konstruerar vårt samhälle och inte utifrån ett samhällsideal som vi försöker förändra människan efter. Det fungerar helt enkelt inte. 


 
Utifrån tesen att konservativa normer finns till av naturliga skäl kan vi konstatera att många av de konflikter som vänstern skapat inte existerar. Utifrån denna tes vet vi att det inte existerar någon feministisk konflikt mellan kvinnor och män. Denna förståelse bygger dock på en anti-egalitär grundsyn. Utan den blir det omöjligt att motivera exempelvis traditionella könsroller. Förutsätter man att män och kvinnor är fundamentalt jämlika så finns det inga skäl till att inte lika gärna mannen kan dela lika på ansvaret för barn och hushåll.   

För att högern skall kunna bygga ett framtida samhälle på anrika traditionella idéer måste massan göras medveten om att jämlikhet endast existerar som filosofisk idé och saknar grund i naturen. Jag anser att högerns sätt att avlägsna status quo ur massans medvetande bör vara genom att sprida idén om människans ojämlikhet. Massan måste upplysas om att deras iver för jämlikhet i själva verket är skadligt för samhället i sin helhet. Denna kritik tror jag måste framföras bitvis. Inledningsvis bör högern arbeta för att öka medvetenheten om skillnaderna mellan könen då detta tankesätt fortfarande finns intuitivt hos de flesta människor.

Hursomhelst. Min poäng är att om inte folk förstår att de borde vara missnöjda, med säg feminism eller HBTQ-lobbyn, så måste högern upplysa dem om att de borde vara det. Dock skall målet vara att nedmontera alla kulturmarxistiska konfliktkonstruktioner. Dessa kan däremot aldrig nedmonteras genom kompromisser eftersom en kulturmarxist aldrig ger upp. Komihåg att det är kampen som driver utvecklingen. Därav kommer kampen alltid att fortsätta hur många kompromisser som än görs. Den moderna högern tycks ha en föreställning om att vänstern kommer att sänka gardet ifall man kompromissar med dem. Så är inte fallet. Säg att vänstern begär att samhället bör införa abort, homoäktenskap och feminism i förskolan. Även om högern genom kompromiss skulle lyckas stoppa ett par av dessa begär så vore det ändå en förlust då det var vänstern som gick framåt. Även om vänstern inte lyckades ta alla tre steg framåt, tvingades högern backa ett. 

Genom att på anti-egalitär väg gräva ner stridsyxan mellan olika grupper kommer en seger nås hos de bred folklagren som främst söker stabilitet. De flesta är framförallt måna om att leva ett vanligt ”Svensson”-liv och är således inga rättvisekrigare. Därmed inte sagt att våra motståndare kommer att lägga ned sina vapen. Det kommer inte att hända. Men genom att avlägsna det socialliberala status quo ur massans medvetande kommer de kulturmarxistiska krafterna att tappa greppet om de breda folklagren, precis som högern en gång gjorde. 

*Begreppet Status quo betyder ”oförändrat tillstånd”. Innebär att ingen förändring sker.

**Begreppet Status quo ante betyder ”som det var förr/före”.


The Swedish Paleocon 

@swedishpaleocon 

Den liberala diktaturen

Kategori: Historia, Politik, Taktik

 
Min artikel Frihetens kriterier handlade om att ”mångfalden” minskar vår frihet eftersom den nya befolkningen, i många aspekter, är sämre på att uppnå frihetens kriterier. Därav ökar behovet av fler lagar. ”Mångfalden” har också andra syften, nämligen att befästa etablissemangets makt. I denna artikel vill jag lyfta fram lite spekulationer om vad vi kan komma att stå inför om ödet vill oss illa. Innan ni läser detta bör ni komma ihåg att det just är spekulationer och ingenting som är hugget i sten. 

Ett massivt ökat antal lagar ligger i linje med något större än vad de flesta av oss förstår. Ett ökat antal lagar, ökad statsapparat, ökad övervakning och minskad förmåga till självförsvar, i kombination med ett svällande rättsväsende, är ett antal sätt att öka de styrandes makt. 

Den konservativa tänkaren Edmund Burke var uttalad motståndare till den franska revolutionen men positivt inställd till den amerikanska. En anledning var att han ansåg revolutioner legitima under vissa omständigheter. Burke ansåg att folket hade rätt att ifrågasätta statens auktoritet ifall de styrande inte regerade ”rättvist och klokt”. Västerlandets styrande elit kan knappast slå sig för bröstet när det kommer till att regera våra länder. Och detta vet de om. De vet att de inte har den moraliska rätten på sin sida, att de inte företräder folkets intressen. De vet att dagens missnöje bara är början på vad som komma skall. 

Men till skillnad från på Burkes tid så lever dagens västerlänningar under radikalt andra förutsättningar. Dels har tekniska framsteg gjort att en klassisk, väpnad, revolution är snudden på omöjlig om den på allvar kan omkullkasta den nuvarande ordningen. En annan aspekt är att dagens människa i allt högre utsträckning är beroende av icke-mänskliga ting så som staten och bankerna. För två århundraden sedan gick nästan hela den statliga budgeten till försvaret, samhället var i praktiken en nattväktarstat. Dåtidens människor var mer eller mindre självförsörjande, något ytterst få är idag. Till sist är det viktigt att påpeka den låga kvalitén på den moderna människan som är förslappat och pacificerad av materialet överflöd, fredsskador och kulturmarxistiska teorier.  

Men den enligt mig viktigaste skillnaden är att vi inte längre är ett homogent folk. De ovanstående faktorerna går att lösa med hjälp av mannakraft även om det finns svårigheter. Heterogeniteten bidrar tyvärr till att förändra detta. En delad befolkning utifrån nationer i nationen är ett ypperligt sätt att befästa sin makt på. För att en revolution skall vara möjlig krävs ett kritiskt antal individer som är svurna att genomföra den. Men eftersom olika folk inom nationen tenderar att ha radikalt olika politiska viljor (som jag beskriver i Mångkultur+demokrati = inte sant) så kommer svårigheterna att öka ytterligare då befolkningen är splittrad internt. I en kritisk situation riskerar svensken att mötas av ett scenario där makten använder sig av en eller flera minoriteter som vapen mot den svenska folkviljan. Den etniska splittringen blir en garant för att upprätthålla styret, ty en avsättning av de styrande skulle leda till kaos, instabilitet och i värsta fall krig. Detta är ingenting jag tagit ut luften utan denna ”härska och söndra”-taktik är något som Mellanösterns ledare flitigt praktiserat för att hålla sig kvar vid makten, exempelvis genom att alliera sig med en eller flera stammar och sedan använda dessa till att bekämpa en annan. 

 
Ett annat land som tillämpade splittringsmetoden i syfte att befästa sin makt var Sovjetunionen. Efter att Sovjets grannstater blivit ockuperade inledes folkomflyttningar i syfte att både krossa nationella gemenskaper och att försvåra motståndet mot Moskva. Därför har exempelvis dagens baltiska stater stora ryska minoriteter. Samma tendens ser vi i dagens Sverige. Ett av vänsterns primära, om än outtalade, syften med massinvandringen är att använda invandrare som valboskap. Genom invandringen får de en trygg väljarbas som de kommer att kunna spela ut mot det historiska svenska folket. Borgerlighetens ivriga förespråkande av öppna gränser är snarare liberal idioti som kommer att bita dem i baken då det leder till deras egna undergång. Invandrarna kommer att rösta på vänstern då de gynnar dem ekonomiskt och kulturellt. Svenskarna kommer i hög grad att rösta nationalistiskt då det är en följd av det mångkulturella experimentet. Borgerligheten kommer antagligen aldrig att tillintetgöras helt men kommer, om utvecklingen fortgår, att marginaliseras till en lite och obetydlig kraft. 

Nej, motståndet kommer att försvåras ju mer ”mångfalden” ökar och tills sist riskerar vi att stå inför ett scenario där det inte längre är en fråga om att byta ut landets styra utan om att bryta sig loss från det. Är Sverige där än? Nej, det är vi inte. Är USA där? Nej, inte de heller men amerikanerna är in en svårare situation. Valet av Donald Trump till USA:s president har visat att USA:s europeiskättade befolkning fortfarande har makten att välja sin ledare. Men om utvecklingen tillåts fortgå blir till slut separatism den enda utvägen. De styrande, som bygger sin makt på den splittrade befolkningen, kommer inte att tillåta detta. Där har vi framtidens politiska strid om inget händer. Vi riskerar att hamna i ett lågintensivt mikrokrig med dels de olika folkgrupper vi delar landareal med och dels med regeringen som vill tvinga oss att hålla oss kvar.  

Den rådande utvecklingen tar oss allt närmare den liberala diktaturen. Jag har svårt att se en renodlat socialistisk politisk revolution då det fortfarande kommer att finnas en enskild stark grupp (svenskarna) som kommer att försöka pressa bromspedalen. Ett utökat välfärdssamhälle, med en stor icke-svensk befolkningen, är inte gynnsamt för gruppen svenskar då de inte är den primära nyttjaren av systemet. På samma sätt som vita amerikaner tenderar att vara ekonomiskt höger kommer också gruppen svenskar att bli det. De styrande kommer antagligen vara någon form av liberalt styre med socialistiska inslag. Kulturell liberalism (i den mån invandrarna tillåter), ekonomisk socialism (i vilken grad kan jag inte svara på) och liberal arbetsrätt då en lågutbildad befolkning kommer att behöva s.k ”enkla jobb”. De styrande kommer att försöka gå på den utstakade vägen, att behålla ett på ytan demokratiskt system men som inte arbetar för svenskarnas intressen. Denna regim är den liberala, egalitära, diktaturen. 

Vi skall trotts allt vara tacksamma för att vi lever i en tid när vi fortfarande kan göra något för att stoppa den utveckling som riskerar att leda oss mot detta scenario. Men även om vi står inför ett framtida scenario likt det ovan så skall vi komma ihåg att vi är den enskilt starkaste gruppen även om vi är i relativ minoritet. ”Invandrare” är ingen homogen grupp utan är splittrad mellan diverse folkgrupper. Vi är trots allt homogena intern.  


The Swedish Paleocon 

@swedishpaleocon