The Swedish Paleocon

Kulturrevolution från höger!

Liberal kommunism

Kategori: EU, Frihet, Liberalism, Memer, Politik, Swexit, Taktik, Åsiktskorridoren

 I veckan röstade EU-parlamentet igenom en ny upphovsrättslag som bland annat avser att på nätet implementera s.k ”länkskatter” och ”filter” i syfte att förstärka upphovsrätten. På Facebook skrev moderaternas Hanif Bali ett dundrande inlägg mot både Socialdemokraterna och den mediala oligarkin. Bali förfäras med rätta av den totala mediaskuggan kring det beslut som förändrat internet som vi känner det. 

Enligt Bali har bland annat de två mediajättarna Schibsted och Bonnier lejt lobbyister för att få igenom besluten, något ingen egentligen borde förvånas över men som ändå är viktigt att påpeka. Att parlamentet röstade igenom Artikel 11 är en stor seger för etablerad media som fått se sina intäkter sjunka kraftigt över tid. Den nya länkskatten är för Bonnier och Schibsted en välbehövlig energiboost som lär kunna dra in stora summor pengar. Länkskattens stora vinnare är nämligen de mediakanaler som redan står högst upp i näringskedjan, som har de största resurserna, som redan idag kan vara representerade i stora delar av världen. Förloraren är alternativ media som nu får svårare att hänvisa sina nyhetsartiklar till större konkurrenter. Alternativ media får nu också svårare att ”springa ikapp” sina etablerade konkurrenter. Tröskeln har höjts. 

Bali går också till attack mot Artikel 13 som han anser innebär ”förhandscensur”: 

”Nynnar du på en låt? Raderas. Har du film på när ditt barn dansar och mimar till sin favoritartist? Raderas. Råkar du ha en film eller konstverk i bakgrunden när ni tar ett familjefoto? Raderas”

Google har utvecklat ett filter till en kostnad av 100 miljoner dollar för detta ändamål, att kväsa vanligt folks kreativitet och yttrandefrihet. Mycket pengar kan tyckas. Å andra sidan innebär Artikel 13 att tröskeln höjs för Googles svagare konkurrenter. Därmed får Google i praktiken möjligheten att förstärka sin dominans på marknaden. Men det stannar inte där. Även här kan man ana politiska undertoner. Upphovsrättsfiltret kommer slå brett, vilket gör att exempelvis memer kommer att falla offer för censuren. Skämtsamma bilder har de senaste åren varit ett effektivt vapen hos de krafter som den globala eliten vill bekämpa. Att en stor del av dessa försvinner är ännu en seger för de som röstade ”ja”. Komihåg att det snart är val…

De båda artiklarna säger egentligen allt man behöver veta om samtiden. EU:s nya upphovsrättslag är genomdriven av penningstarka internationella krafter i syfte att gynna dem själva. När vissa människor säger att EU alltmer börjar likna Sovjet är det många som skrattar. Själv skulle jag vilja hävda att vi lever under ett inverterat sovjetimperium där storkapitalet äger staten, istället för motsatsen. Där stater tidigare censurerade gör idag Silicon valley. Där stater tidigare lade sig i medborgarnas ekonomier och liv gör idag storkapitalets och deras lobbyister. I och med Googles nya filter kommer bolaget utöver det få juridiska befogenheter att avgöra huruvida en uppladdning är ett upphovsrättsbrott eller ej. Var är rättssäkerheten? Vi har nått ett historiskt unikt stadium där ingen riktigt vet vem som har makten, samtidigt som samma makt inte har någon som helst lojalitet till några andra än sig själva. 

I skrivande stund kommer jag att tänka på en cirka ett och ett halvt år gammal artikel med rubriken Det privatiserade åsiktsförtrycket där kontentan bland annat var att staten lägger åsiktsförtrycket på entreprenad. Genom ett privat, icke-traditionellt, förtryck av meningsmotståndare vill etablissemanget så gott det kan höja ”motståndets pris” till den grad att vi blir passiva, samtidigt som de själva fortfarande framstår som goda demokrater. Någonstans blir det en diskussion kring hönan eller ägget. Vem styr egentligen vem? Är det staten som styr finansen, eller tvärtom? Eller är det så att statens egentliga ägare i själva verket ”outsourcat” åsiktsförtrycket till sig själv? De flesta av er håller antagligen med mig när jag säger att det privata och offentliga vuxit ihop, att den moderna staten snarare bör betraktas som elitens verktyg och inte konkurrent. Korruptionen i Bryssel är bara ett ytterligare tecken på detta. 


 Artikel 11 och 13 kan också synas ur en ideologisk synvinkel. Artiklarna synliggör en pågående tendens inom den vänsterliberala hegemonisfären. Liberalismen äter upp sig själv när olika friheter och universella värden krockar med varandra. EU har indirekt trampat på den liberala yttrandefriheten till förmån för ”globohomo”-agendan. Samma tendens har redan skådats på vänsterkanten. Efter murens fall började den marxistiska rörelsen stegvis överge/underordna klasskampen till förmån för massinvandring, HBTQ och feminism. Den egalitära högern går just nu igenom en snarlik process. För den samtida liberalismen blir avancemang och upprätthållande av kulturliberala värden viktigare än grundfundamenten, exemplevis yttrandefrihet. I båda fallen handlar det om byte av överideologi till förmån för elitens projekt. Homogeniseringen av höger och vänster är etablissemangets sätt att stärka sitt hegemoniella övertag. Man vinner tid genom att helt enkelt skapa så mycket samförstånd som möjligt över blockgränserna. 

Resultatet är en liberal diktatur. Traditionella friheter underordnas värdeliberalismens dogmer, vilket i praktiken sätter de första friheterna ur spel. Utifrån en sådan bakgrund är inte längre Sovjet-liknelsen lika verklighetsfrånvänd.  Den totalitära liberalismen gör oss dessutom påminda om att alla egalitära tankesystem är syskon. Utgår tankegodset från en filosofi som inte är förankrad i naturen, kommer heller inte kartan stämma överens med terrängen. Om människans naturliga tillstånd är icke-egalitärt behövs hela tiden mer och mer ”social ingenjörskonst” för att få terrängen att stämma bättre överens med kartan. Givetvis är målet ouppnåeligt, men likväl skadas flertalet människor. 

Hursomhelst är det inte osannolikt att vi framöver ser ytterligare splittringar inom den liberala rörelsen, mellan en ”gammal” och en ”ny” liberalism (jag syftar inte på nyliberalismen). Ungefär som vi idag betraktar gammal och ny vänster. Den gamla liberalismen sätter klassiska frihetliga värden först, den nya låter kulturliberalism och invandringsfanatism stå högst i rang. Den första lär, i likhet med motsvarigheten inom vänstern, bli decimerad och marginaliserad. 

Omröstningen i EU-parlamentet kan å andra sidan vara början på något riktigt stort, då klyftan mellan elit och folk ökar. Artikel 11 och 13 hjälper till att cementera den konflikt vi redan nu ser. Frågan är vad nästa totalitära steg blir. 


The Swedish Paleocon
@swedishpaleocon

 

Kommentera inlägget här: