The Swedish Paleocon

 

I samband med att någon höger -eller vänsterradikal grupp hamnat i rampljuset brukar debattörer från ”höger” till vänster hävda att båda dessa grupper ”är lika”, att de står närmare varandra än den politiska mitten. Denna idé kallas hästskoteorin och bygger på att olika radikala/extrema politiska element egentligen bara är två sidor av samma mynt, att de parter som många tror är motpoler till varandra egentligen ligger nära varandra, att den egentliga motpolen till de radikala krafterna är de politiska grupper som befinner sig i mitten. 

Det ligger givetvis något i detta. Exempelvis tenderar både radikal höger och vänster att vilja avskaffa den liberala massdemokratin. Båda grupperna tenderar att vara våldsammare, eller i alla fall mer frekvent våldsförespråkande, än mer mittenorienterade krafter (även om alla läsare av denna blogg vet vilka som är värst). 

På ett idémässigt plan finns det andra likheter. Till skillnad från den vänsterliberala mitten är ytterkanterna i regel kollektivistiska av något slag. Inom nationella rörelser handlar kollektivismen om att varje människa är en del av en förlängd familj som kallas nationen. Inom vänstern utgör kollektivet den socioekonomiska klass du tillhör. Inom islamism (som allt oftare omnämns i denna debatt) utgör koranen och de islamska lärorna grunden för det kollektiva tänkandet. I kontrast till de kollektivistiska idéerna finner vi det individualistiska tankarna som präglar mittenpolitiken i det västerländska samhället. Enligt individualismen föds inte människan in i något sammanhang utan är en s.k ”fri” individ. 

Hästskoteorin ger dock inte hela bilden. Teorin beskriver exempelvis inte olikheterna kring framtidsvision och vad de olika kollektivisterna baserar sina idéer på. Vänsterradikalism bygger på en extrem egalitarism, d.v.s en extrem tro på människans innerboende jämlikhet och dess förhållande till den externa miljön. Högerradikalism bygger på det motsatta, att människans öde till stor del avgörs av nedärvda faktorer som vi är begränsade att påverka genom förändringar i den externa miljön. Vänstern anser att miljön avgör i princip alla utfall i en människas liv medan högern istället hävdar att arv av olika slag har störst betydelse. 

Min poäng är att våra slutsatser blir radikalt olika beroende på vilket sätt vi studerar de olika rörelserna. Utgår vi ifrån det ovan nämnda ideologiska exemplet kommer vi fram till att hästskoteorin är felaktig, att det visst är höger -och vänsterradikaler som är varandras motpoler. Genom att studera mitt exempel ovan skulle man exempelvis kunna dra slutsatsen att en liberal centerpartist står betydligt närmare en kommunist då de båda står på en egalitär grund även om deras idéer skiftar i radikalism. Däremot är de båda varandras motpoler i förhållande till kollektivism. 

Vad kan vi lära oss av detta? Vi kan lära oss att det går att hitta enskilda likheter emellan alla rörelser beroende på hur noga man letar och vad man studerar. Teorier som klassificerar rörelser kan också användas som instrument att lyfta fram sina egen ideologi, alternativt att trycka ner andras ideologier. Ett sådant exempel är just hästskoteorin som används frekvent av den politiska mitten i syfte att särskilja dem från ytterkanterna. På detta sätt kan de lyfta fram sin egen förträfflighet och samtidigt hålla radikalare element på avstånd. 

Högern bör ta positioneringsteorier på allvar då de påverkar hur folk tänker. Människor är i allmänhet fortfarande fast i höger-vänsterskalan även om det börjar luckras upp. Den nationella och konservativa högerns uppdelning av det politiska landskapet mellan globalister och patrioter har visat sig framgångsrik och alltmer relevant för dagens politiska läge. Frångången av höger-vänsterskalan vore en stor framgång för högern då den sätter hästskoteorin ur spel. Teorin kan inte längre hävda att nationalister av olika slag har mer gemensamt med den ultrainternationalistisk vänster än med mellanmjölkspolitikerna i mitten. Genom införandet av en ny skala kan fokuset på socioekonomiska frågor minska till förmån för existensiella. Fler kommer därefter att rösta beroende på sin syn på vilka vi skall vara som nation/civilisation istället för ,som idag, efter plånboken. Konsekvensen kommer bli att dagens mitten kommer att dräneras till förmån för ytterkanterna som får ta striden om nationens framtid. Man kan så klart aldrig veta vilken sida som vinner en sådan strid. Jag tror dock att gemene man har betydligt lättre att identifiera sig med en, i naturen förankrad, höger än med en flummig och onaturlig vänster. 

The Swedish Paleocon 

@swedishpaleocon