The Swedish Paleocon

Valet i Storbritannien gick som väntat. Theresa May kommer att sitta kvar vid makten med ett valresultat i ryggen på Thatcher-nivå (sett i procent av rösterna). Ett annat väntat resultat var att UKIP skulle bli i princip helt utraderade. Förutom att förlora sitt enda mandat i parlamentet så landade de på ett resultat under 2% vilket är en minskning med cirka tio procentenheter. 

 Som väntat har UKIP förlorat i stor sett allt momentum sedan de uppnått sitt kanske viktigaste mål, att få Storbritannien ut ur EU. UKIP:s kollaps är inte bara till följd av att de faktiskt uppnått sina mål utan också på att de har brister i deras profilering och är inkonsekventa ideologiskt. Felet med UKIP är att de i alltför hög utsträckning är en blek kopia av Tories. På ett fundamentalt plan är de alltför lika. UKIP:s relation till Tories kan jämföras med SD:s ideologiska koppling till Socialdemokraterna. UKIP må vara mer kritiska till EU och invandring men är i grund och botten mer eller mindre ett liberalkonservativt parti precis som Tories. 

 Problemet med både SD och UKIP är att de, åtminstone utåt sett, verkar sakna förståelse för sammanhang. Att de spelar dumma som en del av en taktik skulle kunna vara en anledning eller så är detta dessvärre ett bevis på bristande insikt. Om det är det senare alternativet som stämmer så riskerar UKIP att försvinna som parti inom en relativt kort framtid. SD riskerar också sin framtid som ett relevant parti om inte vissa förändringar sker.

 Om ett parti som Sverigedemokraterna ska vara relevanta även i framtiden, måste det på ett ännu tydligare sätt visa att det har en vision för framtiden, som radikalt skiljer sig från de övriga sju riksdagspartierna. Detta kan låta urvattnat men kommer definitivt att ha betydelse när den värsta PK-hysterin har lagt sig. Skall Sverige och Europa ha en framtid måste det ske en större kulturell förändring från en liberal till en traditionalistisk sådan. Sker inte detta riskerar vi att gå en mörk framtid till mötes även om invandringen stoppas och vi går ur EU. 

 För att Sverige skall kunna vara ett blomstrande land även efter att gränsen stängts så måste de ske kulturella förändringar i form av förändrad syn på familj, folk och liv. En liberal kultur med svagt civilsamhälle och med svaga familjer som föder allt färre barn kan varken skapa ett starkt Sverige eller ett starkt Europa. En kulturell förändring i traditionell riktning är därav ytterligare en ödesfråga som Europas höger måste driva. De som går i bräschen för denna förändring måste visa Sveriges ungdom att äkta förändring faktiskt är uppnåbar. Genom att erbjuda ett traditionalistiskt samhälle visar högern att de vill skapa ett alternativt samhällsbygge som rör sig bortom materialismens ytligheter. Detta skifte är redan i rullning. 

Samtidigt som många mer eller mindre liberalkonservativa partier inte tar tag i traditionalistiska frågor så skapar detta ett utrymme för nya partier. Om partier som SD inte börjar styra om kursen mot traditionalism så kommer de på sikt skjuta sig själva i foten. Ju mer SD närmar sig mitten, desto mer blir de en blek kopia på M och S. En blek kopia kan aldrig hålla i längden. SD har hittills varit kättarpartiet i det politiska landskapet. Att vara kättare är ingenting som är opportunt för en själv. Däremot kan det ge indirekt politiskt inflytande genom att flytta diskursen högerut, ungefär som i fallet UKIP. 

 UKIP har aldrig haft något nämnvärt parlamentariskt inflytande men lyckades likväl ta Storbritannien ut ur EU genom att dränera Tories på sympatisörer, vilket pressade Cameron att utlysa en folkomröstning. Hittills har SD haft samma typ av inflytande fast på Moderaterna. Men genom att närma sig dem samma mister de snart detta inflytande i hopp om att nå direkt inflytande på politiken. På kort sikt kan detta tyckas vara opportunt. Om dagens mätningar skulle vara valresultatet så skulle SD göra ett lysande valresultat. Partiet skulle därefter mycket väl kunna få flera ministerposter. 

 På längre sikt kommer dock inte detta vara sunt för varken Sverige eller SD. Om inte SD tar stafettpinnen måste vi sätta tilltro till andra. Sverigedemokraternas veka linje i värderings- och kulturfrågor öppnar dörren för ett parti som ännu inte finns men som har potentialen, om korten spelas rätt, att bli en framtida utmanare till dem. Då varken KD eller SD fyller detta fält borde rimligtvis Alternativ för Sverige satsa på att skapa en bas kring denna punkt på den politiska kartan. Att på allvar profilera sig inom det värdekonservativa området är ett bra sätt att vara till höger om SD utan att vara alltför radikala. Svensken må vara indoktrinerad i den moderna tidsålderns tankegods men genom att skapa ett alternativ som så fundamentalt skiljer annorlunda ifrån dagens ”mind set” så kan likväl många förändra sitt sätt att tänka, och i förlängningen, även rösta. 

 Alternativ för Sverige (eller SD för den delen om de tar sig samman) skall inte vara rädda för att vara kontroversiella och till och med offensiva när det kommer till att uppnå sina mål. Allt för lång tid har högern varit på defensiven, i försvarsposition, oförmögen att varken stoppa eller rulla tillbaka utvecklingen. Skall högern någonsin nå verklig framgång måste den aktivt arbeta för att rulla tillbaka de förödande arvet från 68-rörelsen. Målet bör inte längre vara att stoppa progressivismen utan att faktiskt få den på defensiven. 

 Att uppnå detta går givetvis inte allena genom partipolitik, tvärtom. Däremot måste det finnas ett ”community” att samlas kring, en punkt där ett frö kan sås och växa vidare. Fördelen med ett parti är att det där finns nätverk som kan ge synergieffekter. Om partikamrater hjälper varandra utanför politiken så skapas en grogrund för något större än politiken självt. 

Om det är SD eller AfS som bildar den kontrakulturella kraften får framtiden förtälja. Olika krafter har olika roller i maktens spel och förändringar tar tid. Kanske har det varit bra att SD hittills inte har varit alltför hårda i värdefrågor med tanke på hur läget ser ut. Men likväl uppstår ett problem. En anledning till SD:s nuvarande storlek är att de lockat människor som dragits till partiet utifrån vad de sagt och inte utifrån vad de tänkt. Om de, som en del av en taktik, varit oärliga gentemot väljarna kommer detta att straffa dem då de försöker vända skutan mot traditionalismen. Utöver att förlora väljare riskerar en sådan vändning att skapa en större konflikt inom partiet mellan traditionalistiskt konservativa och mer liberala element (ex: Jan Sjunnesson, Paula Bieler). Därav behovet av ett alternativ till SD med potentialen att driva dessa frågor. 

/The Swedish Paleocon

Twitter: @swedishpaleocon