The Swedish Paleocon

Kulturrevolution från höger!

Fallet Jan Sjunnesson

Kategori: Allmänt

 
Stackars Jan Sjunnesson! Det är inte lätt att gå balansgång i åsiktskorridoren. Inte för mjäkig, inte för radikal. På många sätt är Sjunnesson en arketyp för den moderna, ”konservativa”, högern. Här är varför. 

Jag skriver denna artikel med anledning av att Jan Sjunnesson, främst känd som SD-vänlig opinionsbildare och f.d chefsredaktör på SD-tidningen Samtiden,  i förra veckan ännu en gång gjort ett knäppt utfall. Det hela började med att Sjunnesson blev nekad anställning som lärarvikarie på grund av sitt engagemang som opinionsbildare, trotts att han var överkvalificerad för jobbet. Detta är i sig mycket tragiskt. Det Sjunnesson gör som någon form av motdrag är dock inget annat än knäppt. Istället för att beskriva hela förloppet låter jag er läsa själva: 

 
Tyvärr är detta bara ett i raden av märkliga handlingar från Sjunnesson. På fullaste allvar verkar han tro att detta inlägg skulle gynna honom på något vis. Kanske fantiserar han om att han skulle kunna återfå jobbet som lärare bara han s.k ”kontrasignalerar” mot människor höger om honom själv.  

Vad Sjunnesson inte förstår är dels att vänstern aldrig förlåter eller tolererar någon verklig opposition. Det spelar ingen roll om du tar avstånd från s.k ”nazister” och ”neo-fascister”, att du bara är ”lite höger”, att du i grunden står för ”öppenhet och tolerans”. De som dikterar villkoren inom utbildningsväsendet tolererar inga avkall från ”värdegrunden”. Sjunnesson måste givetvis inte hålla med Dulny rent ideologiskt, dock kan man kritisera på betydligt smartare och snyggare sätt. Att tvinga facebookvänner att välja sida är inget annat än barnsligt. Resultatet av detta blir inget annat än att hans följarkrets minskar samtidigt som antalet sympatisörer inte ökar nämnvärt. Till slut riskerar han att sakna både jobb och allierade.

Som sagt så får man kritisera personer och organisationer som man inte håller med. Banala avståndstaganden tillför dock ingenting, varken för Sjunnesson själv eller debatten i sin helhet. Fjanterier, förvirrade ideologiska resonemang (skriver just nu en relaterad artikel om detta) och experimentella nakenbilder är dock Sjunnessons minsta tillkortakommanden. Den värsta synden, om du frågar mig, är hans historik av samarbete med fienden. I samband med att Ingrid Carlqvist skrivit på Twitter att man bör undersöka bevisen för Förintelsen noggrannare, en tweet man kan ha åsikter om (en diskussion jag lämnar för den här gången), valde Sjunnesson att på ett liknade sätt helt klippa banden med Carlqvist eftersom han uppfattade tweeten som antisemitisk. Hade han stannat där så hade det inte varit så farligt. 

Känsliga läsare varnas för otäcka bilder: 

 

Dock var så inte fallet. Istället valde han att skriva ett långt blogginlägg där han smädade Carlqvist, ett inlägg han för tydlighetens skull skicka vidare till Expo och Svenska Kommittén mot Antisemitism (SKMA). Medvetet, eller omedvetet, vidarebefordrade han samma mail till Carlqvist som fick nys om saken. Att samarbeta med en vänsterextrem organisation som Expo är inget annat en ett förräderi mot den egna rörelsen. Sjunnessons samröre med den extrema vänstern kommer dock att bita honom i baken i sinom tid, något SD:s Mattias Karlsson fått lära sig den hårda vägen. 

Mot bakgrund av detta tar jag härmed kraftfullt avstånd från Jan Sjunnesson. 


 

The Swedish Paleocon 

@swedishpaleocon 

KOMMENTARER:

  • Johansson säger:
    2017-10-03 | 12:17:08

    Bra skrivet. Jag håller inte heller med Christoffer Dulny i vissa delar av hans uppfattningar, men Sjunnessons beteende är tragikomiskt.

Kommentera inlägget här: